Unga hbtq-personer har generellt sett lägre självkänsla, känner otrygghet och har dålig tillit till andra människor samt har i större utsträckning självmordstankar än andra unga.25 procent av homo- och bisexuella kvinnor i åldern 16–29 år uppger att de har försökt begå självmord, jämfört med 8 procent av heterosexuella kvinnor i samma ålder. Varannan transperson har övervägt att ta livet av sig.
Under paneldiskussionen får vi tre olika historier och tre olika underlag på vad psykisk öhälsa är för dem. De har alla en erfarenhet äntigen från sig själva eller från verkligheten som läkare. En sak man redan börjar med är att denna gruppen måste agera på ett annat sätt genom de må «ut av skapet» flera gånger som kan kalles trippelnormbrytande. De pratat även om hür den personliga kan hjälpa sig själv bättre med sina strategier och vad samhället och politikere kan göra i samma sak: Kunnskap och erfarenhet är två nyckelord som användas under diskussionen.
Hans Hammer är utbildat psykolog och har därmed det kliniska synet på psykisk öhälsa med att säja mer om vad «Hans» patienter gör til vardagen med att kalle det specielt «skam». Och skammens «trippelnormbrytande som han kaller det gör att HBTQ har det sämre än den vanliga befolkningen med sin psykisk öhälsa men det är sanning med modifikation för det är bare 1 % som det gäller i HBTQ som har psykisk öhälsa. Det är en illusion om man inte skal lite på de få studiene som finnes om vår grupp och psykisk öhälsa. Det är faktiskt en norsk studie som var först ut med att si nemligt att det gruppen mår illa innan psykisk ohälsa. Hammer säger det är derimot inte så bottom som man vill si. Men det är beroende på att det är större tabu att komma ut också med psykisk ohälsa, ergo ett trippelnormbrytande. Men va kan göras för att förbättra dette. Jo, kunnskap innan skolan på alle niveau och bättre förståelse för att det är egne strategier man må genom.
Vidare måste det göras det till sitt eget med å stöda om situationen om mer kunskap och släppa lös tyranniet med «trippelnormbrytande» och att det må mindre skam och mindre tabu med att snakka om sin psykiska öhälsa oftare med läkare och att kunskapen måsta bli bättre för båda sin egen sociala identitet och samhällets identitet.
Psykisk öhälsa står därmed med sin agenda att det måste inn på alle niveau genom läreplanene isär gymnastiken med att få bort den kroppsliga identiteten något som måste göras eftersom det bör komma inn i skolan så man kan gå bort från tidligare studier om att det mår så illa bland de unga mellan 16 och 29. För verkligheten visar att man ska prata om sina problemer för att få bört «trippelnormativiteten, skammen och att det är tabu».
