javplatform

Pride, teater och allvar

Inlagd av on Aug 5th, 2017 Sparad i Nöje. Du kan följa eventuella responser genom RSS 2.0. Både Kommentarer och ping är avstängda

Petter Wallenberg i samtal med Bryan, Nemo och Madame Jean. Foto: Tobias Dahlén / Sweden Photo Passion AB

På Pride idag var det samtal med HBTQ-aktivister från Uganda och teater om rasism, adoption och familjehemligheter.

I Pride Park på Östermalms IP finns en hel drös med organisationer och politiska partier representerade, alla riksdagspartierna utom Sverigedemokraterna är här, till och med Kristdemokraterna. Även Regeringskansliet har ett eget tält, och Svenska Kyrkan. Vi pratade med Brittmari Seppä om varför Försäkringskassan har ett tält i Pride Park. Hennes position på myndigheten är verksamhetsutvecklare Mänskliga Rättigheter. Deras närvaro här är en del av deras arbete för mänskliga rättigheter. De vill gärna ha synpunkter från festivaldeltagarna om hur de kan ändra sitt arbete och sina rutiner för att bli mer inkluderande, till exempel ordval och utformningen av blanketter, som att sluta fråga efter kön. Förra året fick de in 170 synpunkter från folk på festivalen, vissa av dem har lett till åtgärder. I ett annat tält sitter Tammuz Nordic och ger juridisk rådgivning om surrogatmödraskap.

Brittmari med kollegor på Försäkringskassan. Foto: Tobias Dahlén / Sweden Photo Passion AB

På scenen Regnbågen i ett större tält i utkanten av området är det då och då konserter eller teater. På fredagseftermiddagen spelades det en pjäs om rasism, adoption och familjehemligheter; ”Den Svenska Sonen” – en pjäs om adoption. Det är ett utdrag ur en nyskriven pjäs av Joel Mauricio Isabel Ortiz, som med sin pjäs är en del av Riksteaterns Residensverksamhet 2017. Han beskriver den som: ”- Jo kommer hem till hens adoptivföräldrar med sin partner för att en gång för alla göra upp om barndomen. En queer tragikomisk pjäs om adoption, identitet och familj.”

Efter teaterpjäsen var det på samma scen var det samtal om Rainbow Riots med Petter Wallenberg och queera artister från Uganda. Petter Wallenberg är musikproducent och aktivist som sedan två och ett halvt år har ett samarbete med gay-communityt i Kampala, Ugandas huvudstad. Under samtalet med de tre HBTQ-aktivisterna, en man och två kvinnor, berättade de om den svåra situationen för homosexuella i Uganda, med polisvåld och social utfrysning. Alla gay-personer måste ha två identiteter, en officiell och en privat, som måste hållas väldigt privat. De allra flesta som kommit ut har gjort det ofrivilligt genom media när någon fotograf har kommit på dem i fel sammanhang, i en polisrazzia, till exempel. Det var det som hände Bryan. Dagen efter behandlades han som en social paria på universitetet och hans familj råkade illa ut. När hans mamma tog honom i försvar blev hon mobbad av grannarna och fick ibland inte handla i affären. När hon fick handla fick hon betala dubbelt för det finns en spridd missuppfattning att homosexuella är rika för att de skulle vara sponsrade av väst. I verkligheten är det i allmänhet tvärtom, de homosexuella är ofta fattiga och arbetslösa och tvingas bo i slummen. Bryan tvingades flytta ifrån sin familj till ett område där ingen visste vem han var. Madame Jean, som hon kallar sig, var förut en toppmodell i Uganda tills det kom fram att hon var lesbisk. Då fick hon inga fler jobb.

Kommentarer är avstängda

Foto Galleri