Antalet handleds- och axeloperationer till följd av frakturer ökar i Sverige. Detta trots att mindre komplicerade frakturer läker lika bra med icke-kirurgisk behandling såsom gips och slynga. Det konstaterar SBU som utvärderat behandlingar av armfrakturer hos äldre.
Av rapporten framgår också att det finns brister i hur vården bemöter patienter med diagnosen osteoporos, benskörhet.
Vid mindre komplicerad fraktur utan stor felställning i handleden hos äldre ger behandling med gips normalt lika bra funktion som operation. Vid mindre komplicerad axelfraktur utan stor felställning räcker det i regel med slynga för att få ett gott resultat.
Operation innebär en ökad risk för komplikationer och en högre behandlingskostnad än icke-kirurgisk behandling.
• Rapportens undersökning av hur man idag arbetar inom sjukvården visar att det har blivit allt vanligare att man opererar in metallplattor vid såväl handleds- som axelfraktur. Plattfixation vid handledsfraktur är ett dyrare behandlingsalternativ än så kallad extern fixation eller stift, och leder dessutom oftare till omoperation. Behandlingsresultatet på sikt blir dock likvärdigt.
• Osteoporos är en diagnos som kan öka risken för armfraktur. Patienter med denna diagnos upplever stora brister vad gäller delaktighet och bemötande inom vården, konstaterar SBU i en sammanställning av studier utförda med kvalitativ metodik.
Bakgrund
Armfrakturer förekommer framför allt hos äldre kvinnor, en grupp där osteoporos (benskörhet) är vanligt förekommande. För frakturer i armen finns ett stort antal olika behandlingsalternativ. Behandling som inte kräver operation är gips, ortos och mjuka bandage (slynga). Om frakturen riskerar att läka fel brukar man överväga kirurgisk behandling; metallplatta, spik, extern fixation, stiftfixation eller protes.
Källa: SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
