En 32-årig man har åtalats vid Södertörns tingsrätt misstänkt för folkrättsbrott i januari 2014 i Syrien.
Mannen stred för syriska armén och har poserat och låtit sig fotograferas med döda eller svårt skadade personer.
Utredningen har bedrivits av polisens grupp för utredning av krigsbrott med kammaråklagare Henrik Attorps vid Internationella åklagarkammaren som förundersökningsledare.
Nyhet från
Polisen
Krigsbrott – polisens arbete
I Sverige ansvarar Gruppen för utredning av krigsbrott (f.d. Krigsbrottskommissionen) för alla utredningar gällande folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Därför utreder svensk polis folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser
Sverige har skrivit under Genèvekonventionerna och Romstadgan, som är grunden för den internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Det innebär att Sverige har förbundit sig att spåra upp, utreda och medverka till att förövare av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser lagförs. Alla länder har en skyldighet att lagföra dessa mycket allvarliga brott och det är viktigt att inte heller Sverige blir en fristad för personer som begått sådana brott.
- För folkmord döms den som begår en viss gärning, till exempel att döda, i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp som sådan. Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller livstid.
- För brott mot mänskligheten döms, om en viss gärning som till exempel att döda, utgör eller ingår som ett led i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en grupp civila. Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller livstid.
- För krigsförbrytelser döms, om en viss gärning som till exempel att döda, misshandla eller plundra, ingår som ett led i eller på annat sätt står i samband med en väpnad konflikt eller ockupation. Straffet är fängelse i högst sex år eller, om brottet är grovt, lägst fyra år och högst arton år eller livstid.
Sedan 1 juli 2014 finns i Sverige en ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Folkmord och folkrättsbrott (som kan jämställas med krigsförbrytelser) som begåtts före detta datum lagförs i Sverige enligt den lagstiftning som gällde tidigare. Brotten är så kallade universella brott och kan utredas i Sverige oavsett var de har begåtts och av vem. Om den misstänkte inte är svensk medborgare kan personen i vissa fall utlämnas till sitt hemland eller till det land där brottet begåtts för att lagföras där. I annat fall ska brotten utredas här. Inom svensk polis är det Gruppen för utredning av krigsbrott som ansvarar för detta.
Polisens arbete mot brottet
Om en person som misstänks ha begått folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser befinner sig i Sverige ska polisen utreda saken. Det gäller såväl de personer som misstänks ha beordrat eller på annat sätt initierat ett sådant brott och de som faktiskt utfört dem.
Gruppen för utredning av krigsbrott tar emot tips och anmälningar från allmänheten, Migrationsverket, Säkerhetspolisen och lokal polis runt om i Sverige. Utredningarna bedrivs i nära samarbete med Internationella åklagarkammaren Stockholm, där en särskild grupp åklagare är utsedda att ta hand om just folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Det är även en uppgift för Gruppen för utredning av krigsbrott att utreda misstankar om att personer som är utsända på internationella uppdrag utomlands, till exempel i FN- eller EU-missioner, skulle ha gjort sig skyldiga till något av dessa brott. Hittills har detta dock aldrig hänt.
Brotten är svåra att utreda
Att utreda folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser är komplicerat. Brotten har ofta begåtts för många år sedan i andra länder än Sverige. Bevisläget är ofta svårt eftersom det sällan finns någon skriftlig och/eller teknisk bevisning utan endast muntliga berättelser från vittnen eller målsäganden (offer).
Ibland finns inte ens brottsplatserna kvar eller ser helt annorlunda ut idag, än vad de gjorde vid tiden för brotten. I de flesta fall är de personer som ska höras kvar i de länder där brotten begåtts eller har flyttat till andra länder, vilket innebär att en stor del av utredningsarbetet måste bedrivas utomlands. Detta är både tids- och resurskrävande.
Det ofta traumatiskt och ångestladdat för vittnen samt målsäganden att berätta om sina upplevelser och iakttagelser. De har i många fall förträngt det som har inträffat. Många av dessa personer känner också en rädsla för vad som ska hända dem i hemlandet om de berättar om vad de upplevt och det är därför inte alltid säkert att de vill medverka i utredningen. Allt detta ställer särskilda krav på polisen i utredningsarbetet. Därtill kommer att det är svårt att utreda brott som begåtts i områden där det fortfarande pågår en väpnad konflikt eller av annan orsak är förenat med risker för svensk polis att vistas.
Även den komplexa lagstiftningen på området gör brotten svåra att utreda. Som exempel kan nämnas att en krigsförbrytelse (folkrättsbrott) endast kan begås i en väpnad konflikt. Det innebär att Gruppen för utredning av krigsbrott som en del av sin utredning måste analysera om det rådde en sådan konflikt när brotten begicks. Beroende på omständigheterna kan detta ibland vara mycket svårt.
Internationellt samarbete
De brott som Gruppen för utredning av krigsbrott utreder har inte begåtts i Sverige och både vittnen och målsägare är ofta spridda över hela världen. Därför har Gruppen för utredning av krigsbrott ett omfattande internationellt samarbete på området. De bistår även utländska polismyndigheter i deras utredningar rörande dessa brott, genom att till exempel hålla förhör med vittnen som befinner sig i Sverige.
