Läppfisk fångas och säljs levande till laxodlingar för att bekämpa laxlus. Nu rymmer läppfiskar från laxodlingarna, vilket kan få stora konsekvenser för lokala bestånd, visar ny forskning.
Många läppfiskar äter parasiter och rengör andra fiskar. Laxodlingar i Norge och Storbritannien använder därför olika arter av läppfisk, framförallt snultror, för att motverka laxlus. En av de mest använda arterna är Skärsnultra. Den finns naturligt i tångbältet längs den svenska och norska kusten.
Skärsnultrans utbredning sträcker sig till Tröndelag i mellersta Norge. Där finns det också en stor mängd laxodlingar. För att möta det starkt ökande behovet av snultror fiskas stora mängder längs den svenska och norska Skagerrakkusten och transporteras levande till laxodlingar i Tröndelag och längre norr ut.
Svenska snultror rymmer från norska laxodlingar
Men nu rymmer snultrorna från de norska laxodlingarna. Väl utanför odlingarna leker de med fisk från lokala bestånd och deras avkommor blir då hybrider mellan fisk från Skagerrak och Tröndelag, visar ny forskning publicerad i Royal Society Open Science.
Svenska forskare vid Göteborgs universitet har, tillsammans med norska forskare vid Havsforskningsinstitutet, gjort en genetisk studie på vilda fiskar i Tröndelag.
– Mer än en tredjedel av de undersökta fiskarna visade sig vara rymlingar eller avkommor från rymlingar. Det betyder att fiskarna rymmer och leker med lokala bestånd, vilket kan ha stor inverkan på de lokala populationerna, säger Ellika Faust.
– Oavsiktligt utsläpp av främmande populationer, som i detta fall snultror, kan få svåröverskådliga ekologiska och evolutionära konsekvenser, säger Carl André.
Källa: Göteborgs universitet
