javplatform

Musiker hittar nya vägar genom andra konstformer

Inlagd av on apr 18th, 2019 Sparad i Kultur. Du kan följa eventuella responser genom RSS 2.0. Både Kommentarer och ping är avstängda

Doktoranden Marina Cyrino (t.h.) i en improvisation tillsammans med den brasilianske musikern Matthias Koole. Fotograf: Bruno Figueiredo

Doktoranden Marina Cyrino (t.h.) i en improvisation tillsammans med den brasilianske musikern Matthias Koole. Fotograf: Bruno Figueiredo

Genom samarbeten med konstnärer från andra fält kan musiker ta till sig metoder från andra konstformer. På så vis kan de befria sig från den norm om specialisering som i dag präglar musikhögskolor. Hur detta arbete kan gå till i praktiken visas i en ny avhandling vid Högskolan för scen och musik.

En utgångspunkt i Marina Pereira Cyrinos avhandling är att vi lever i en tid som präglas av allt starkare specialisering och orientering mot mätbara mål – inte minst inom det som kallas kulturella och kreativa näringar. Frågan om expertis och specialisering är central för musiker idag, enligt henne:

– Några få undantag finns, excentriker som tillåts korsa gränser mellan olika former av uttryck, men jämfört med till exempel fri konst är musikaliska akademier starkt präglade av specialisering. För att klara den tekniska skicklighet som räknas som ”tradition” inom västerländsk klassisk musik, måste studenten välja bort mångsidighet och experimentella metoder. Genom att hålla fast i denna strävan efter att utbilda experter förhindrar akademierna konstformens utveckling, säger hon.

Marina Pereira Cyrino är själv klassiskt utbildad flöjtist och har inom ramen för sitt forskningsprojekt vid Högskolan för scen och musik genomfört en serie konstnärliga projekt som har mynnat ut i offentliga uppträdanden. De är att betrakta som experiment: Vad sker i mötet med andra konstformer och i placeringen på okonventionella platser? Exempelvis i verket Soproluz, där tvärflöjt såväl som lysdioder och ett cykelhjul användes för att skapa en platsspecifik, interaktiv improvisation i nästan totalt mörker i Kulturtemplet, en tidigare vattenreservoar.

Bland hennes samarbetspartner finns en gehörsmusiker, en ljudkonstnär och en bildkonstnär. Samarbetena har gjorts i en anda av ”un-goaling”, en term Cyrino använder för att betona den experimentella karaktären: Deltagarna har gjort plats för kunskap och erfarenheter som vid en första anblick inte verkar tjäna något särskilt syfte, som inte är en del av resan mot ett specifikt mål.

Istället för att eftersträva en förutsägbar typ av perfektion kan musikern ta till sig metoder från andra konstformer, och därigenom befria sig från inlärda manér och hitta nya vägar i sin kreativa process. Det kan till exempel handla om hur man använder kroppen, rummet, ljus eller mörker i musicerandet, men också hur musikern kan improvisera i dialog med andra uttryck.

– För mig är detta ett sökande efter flexibla sätt att vara en flöjtist, att kringgå det jag kallar fragmenterade specialisering som dominerar västerländskt musikskapande. Det här arbetssättet styrs inte av regler som är förnimbara av medvetandet, utan av en ”inexplicable hunger”, en hunger som inte låter sig förklaras, säger Marina Pereira Cyrino.

Källa: Göteborgs universitet

Kommentarer är avstängda