Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Samhällskritik, komik och älskad musik – nypremiär för Figaros bröllop

Göteborgarsoperan. Foto: Krm500
Foto: Krm500

Klasskonflikter, missförhållanden, kärlek och förvirring. 16 maj är det nypremiär för Stephen Langridges hyllade uppsättning av Figaros bröllop, Mozarts briljanta och mänskliga opera.

Figaros bröllop är en komedi fylld av lust, begär och farsartade knep i ett strikt hierarkiskt samhälle. Det är också ett av operavärldens mest älskade verk tack vare Mozarts förrädiskt enkla och genialiska musik.

Navet i handlingen är grevens vilja att få tjänsteflickan Susanna i säng. Men Susanna ska gifta sig med sin älskade Figaro, grevens betjänt. Susanna och den bedragna grevinnan Rosina tar hjälp av den unge praktikanten Cherubin för att klämma åt greven.

Vid premiären hösten 2014 kallade Svenska Dagbladet uppsättningen ”en gnistrande hyllning till humanism, empati och kärlek”. Precis som i originalberättelsen genomsyras Stephen Langridges uppsättning av klasskonflikter och revolutionära tankar, men vi har placerats i ett Andalusien i slutet av Francos regim.

För den eleganta scenografin och kostymdesignen står George Souglides (på GöteborgsOperan tidigare även med Ariadne på Naxos och A Flowering Tree). Dirigent är skotten Rory Macdonald med förflutet på bland annat Royal Opera House och Glyndebourne.

När uppsättningen nu spelas för tredje gången på GöteborgsOperan hör vi nya röster i alla huvudroller. Susanna sjungs i maj av Mia Karlsson och i augusti-september av Sofie Asplund (detta var hennes stora genombrottsroll). Ida Falk Winland, som 2014 sjöng Susanna, debuterar som den bedragna grevinnan. Greven som utnyttjar sin makt – men förlöjligas och förlorar – sjungs av GöteborgsOperans baryton Mattias Ermedahl. Henning von Schulman gästar som Figaro, en roll han tidigare gjort på bland annat Det Kongelige Teater i Köpenhamn.

Efter fem föreställningar mellan 16–26 maj, fortsätter Figaros bröllop i höst med fem föreställningar från 31 augusti till 15 september.

Me too, Figaro – ungdomars röster i foajén
Under våren har GöteborgsOperan genomfört projektet Me too, Figaro, där en omarbetad version av Figaros bröllop tagits som utgångspunkt för att undersöka frågor om makt, begär och sexuella trakasserier tillsammans med skolklasser. Inom projektet, som initierats av operasångaren Frida Engström, har elevernas röster och tankar samlats in. Och från premiären av Figaros bröllop kommer besökare att kunna ta del av samtalen i GöteborgsOperans foajé via en platsbunden app.

Stephen Langridge är i egenskap av konstnärlig ledare för Opera/drama också involverad i Me too, Figaro.

– Både Figaros bröllop och Me too, Figaro ifrågasätter beteenden och skärskådar missförhållanden i samhället, men på olika sätt. Figaros bröllop behandlar tematiken under tre timmar på Stora scenen. Med Me too, Figaro vill vi stimulera unga att tycka till om och förändra strukturer. I operan överlever patriarkatet, revolutionen uteblir, vilket tyvärr inte innebär att verket är orealistiskt med tanke på hur världen sett ut fram tills idag, säger Stephen Langridge.

Nypremiär: Torsdag 16 maj kl 19.00. Stora scenen. Spelas 16 maj – 15 sep 2019. Speltid 3 timmar och 30 minuter, inkl. 1 paus. Opera buffa i fyra akter av Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791). Libretto Lorenzo da Ponte efter Pierre Augustin Caron de Beaumarchais pjäs. Sjungs på italienska med svensk och engelsk översättning på textmaskin.

TEAM

Dirigent: Rory Macdonald

Regi: Stephen Langridge

Scenografi och kostymdesign: George Souglides

Ljusdesign: Giuseppe Di Iorio

Koreografi: Dan O’Neill

MEDVERKANDE

Greve Almaviva: Mattias Ermedahl

Grevinnan Almaviva: Ida Falk Winland

Susanna 16, 19, 21, 24, 26/5: Mia Karlsson

Susanna 31/8, 6, 8, 13, 15/9: Sofie Asplund

Figaro: Henning von Schulman

Cherubin: Adrian Angelico

Marcellina: Carolina Sandgren

Bartolo: Mats Almgren

Basilio: Daniel Ralphsson

Don Curzio: Alexander Grove

Barbarina: Micaela Sjöstedt

Antonio: Peter Loguin

GöteborgsOperans Kör

Blomsterflickor

GöteborgsOperans Orkester

Källa: GöteborgsOperan