Kvinnor och män porträtterade av mode- och porträttfotografen Vincent Peters har ofta två saker gemensamt. De är kända på ett sätt som gör dem bekanta för de flesta av oss. Och de fungerar som en canvas på vilken vi som betraktare målar upp en bild som säger mer om oss och vår tid än om dem. I utställningen Light Within som öppnar 24 maj visas ett 50-tal tablåer av ljus och skugga utmejslade av Peters.
Med ett öppet hjärta och lika öppen blick möter han omvärlden. Det går nästan att fysiskt känna den kontakt som uppstått mellan den fotograferade och den fotograferande i Vincent Peters bilder. Ömsint och med respekt fångar han under en millisekund mötet, så att vi andra sedan kan ta del av det och direkt börja skapa våra egna unika associationer av vad det är vi tycker att vi ser.
– Det handlar egentligen mer om känslan som uppstår när du betraktar något, en känsla som du sedan bär med dig efteråt, än vad själva bilden föreställer. Det är känslan som skapat associationer. Den som tagit dig till en plats du inte skulle hitta om det inte vore för den där upplevelsen du fick när du betraktade bilden. Allt är egentligen projektioner och fotografering har på vissa sätt drag av psykoanalys. Varje gång jag ser ett foto jag tagit så ser jag ju också mig själv och de val jag gjort för att just den bilden ska se dagens ljus. Med kamerans hjälp flyttas det undermedvetna upp ett steg närmare det medvetna, vilket gäller lika mycket för betraktaren.
För honom är hans analoga fotografi en möjlighet att förmedla mänsklig kontakt, utan behov av att vara provokativt chockerande för att få en effekt. Han menar att vi håller på att förlora värdet av den mänskliga kontakten och att alltmer i den digitala tidsåldern handlar om effektsökeri, snarare än att skapa kommunikation.
– En av de viktigaste komponenterna i Vincent Peters fotografier är ljuset, eller frånvaron av ljus. Samspelet mellan ljus och skugga spelar den centrala rollen, där Peters kan välja vad som ska visas och vad som döljs. Med sin analoga kamera närmar han sig de han porträtterar med en finstämdhet som resulterar i intima, vackra och sensuella porträtt där gester och poser ofta hämtats från romantiska Hollywood-filmer från 1950- och 60-talet, berättar Jessica Jarl, utställningsproducent Fotografiska International.
Nu öppnar utställningen Light Within på Fotografiska med ett 50-tal fotografier. Gemensamt har de att det närapå är garanterat att du känner igen deras ansikte, fast du med största säkerhet aldrig träffat dem. De är nämligen hårt arbetande i branscher som alla bygger på att skapa myter, drömmar och arketyper att förhålla sig till.
– Att ta ett foto är som att sammanfatta ett samtal med ett enda ord. Allt handlar om empati och förtroende. En bild blir speciell när den förmedlar något om både den som fotograferats, den som fotograferar och fotografi som konstart. Ett porträtt säger egentligen mer om tiden än om personen. Olika tider söker olika förebilder, olika arketyper att förhålla sig till för att försöka förstå sin samtid. Tänk på skillnaden mellan Johan Waynes alla tuffa sheriffer på 50-talet och Dustin Hoffman i 60-talets Mandomsprovet/The Graduate. Båda representerar sin tid och ger uttryck för helt olika mansroller. Precis som 60-talets ikoniserade Marilyn Monroe och 70-talets politiskt aktiva Jane Fonda, två olika kvinnoideal som väl speglade sin tid och dess förväntningar.
Som barn växte han upp i Bremen med en far som gått mycket på bio som ung, stunder där det gick att fly från den hårda efterkrigstiden som rådde i Europa. En vana han överförde till sin son Vincent som själv refererar sitt fotografiska uttryck till filmens värld av ljus och skugga, alltid fångat av en analog kamera.
– Jag vill förmedla det genuina och inte låta tekniken vara i vägen för mötet. Det finns behov av det raka, intima berättandet som skapar kommunikation och förståelse mellan oss. Att vi med hjälp av foto får syn på oss själva och våra medmänniskor istället för att krångla till det och bli så teknikfixerad att själva tekniken blir överordnad det mänskliga. För mig är alltid mötet det primära och att måna om fotografins rötter genom att använda analog teknik ett sätt att vårda en viktig tradition.
Fotnot: Flyttade som 20-åring till New York, 1999 började han sin karriär hos Giovanni Testino´s agent som modefotograf. Inom ett år fotograferade han världsomspännande kampanjer för märken som Miu Miu, Yves Saint Laurent och Bottega Veneta. Med tiden har listan fyllts på och Peters har kommit att arbeta för de stora modehusen som Dior, Louis Vuitton, Hugo Boss, Emporio Armani, L’Oréal, Lancôme, Nike, Levi’s mfl. Hans fotografier har publicerats i flera internationella magasin som Vogue, Arena, GQ, The Face, Glamour och The Sunday Times.
Källa: Fotografiska
