javplatform

150 fritidsbåtar k-märkta av Sjöhistoriska museet

Inlagd av on jul 2nd, 2019 Sparad i Kultur. Du kan följa eventuella responser genom RSS 2.0. Både Kommentarer och ping är avstängda

Essbåten Kurre II i Stockholm k-märks. Fotograf: Thomas Glanzmann

Essbåten Kurre II i Stockholm k-märks. Fotograf: Thomas Glanzmann

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer, k-märker nu nio fritidsbåtar med hemmahamnar i Luleå, Stockholm, Norrtälje, Lilla Edet, Göteborg och Tjörn. Här finns flera exklusiva motor- och segelbåtar konstruerade och byggda i unika exemplar. Men också ett exemplar av den första serieproduktionen av en segelbåt i plast. Sedan starten har nu 150 fritidsbåtar k-märkts.

Syftet med k-märkningen är att ge uppmärksamhet och uppskattning gentemot de människor som satsar både tid och pengar på sina historiska fritidsbåtar.

Att det finns inte mindre än två segelkanoter och en kajak som fortfarande används intensivt är intressant. Och på segelsidan finns två båtar som kan ses som varandras motsatser; å ena sidan en påkostad Iversenkonstruktion byggd i ett enda unikt exemplar och å den andra en serietillverkad segelbåt i plast från Rosättravarvet, Samtidigt kan man konstatera att bland motorbåtarna finns båtar med både spännande historia och som berättar om en annan tid. Här finns en påkostad båt där de teknikintresserade ägarna skaffade alla bekvämligheter – samtidigt som där finns en racerbåt med klassisk elegant design i trä, säger Fredrik Blomqvist intendent på Sjöhistoriska museet.

Sedan starten 2009 finns idag 150 fritidsbåtar som k-märkts på ägarnas initiativ. Till de generella reglerna för vilka båtar som kan k-märkas hör att de ska vara byggda till och med år 1965, vara i gott skick och ha en väldokumenterad historia.

– Den stora variationen bland båtarna som ansöker är k-märkningens styrka. Något som kan ses även i den stora geografiska spridningen bland båtarna, säger Fredrik Blomqvist.

Detaljer om de nio båtar som nu k-märks följer nedan. Läs mer om Sjöhistoriska museets arbete med k-märkning på www.sjohistoriska.se

D-kanoten Demon
Segelkanoten Demon (D85) byggdes 1935 av sin förste ägare, var också var mycket aktiv i tävlingssammanhang under 1930- och 40-talet. Segelkanoterna blev populära genom sin lätthet och sin enkla utformning. Demon har ett kravellbyggt skrov med dukat däck, där mast och bom är original sedan mitten av 1930-talet. Antalet bevarade kanoter från denna tid är idag litet, vilket även bidrar till det kulturhistoriska värdet. I slutet av 1980-talet lämnade båten Stockholmstrakten för Göteborg, där den fortfarande finns. Nuvarande ägare har stor medvetenhet om båttypens karaktäristiska utformning och historik. D-kanoten Demon är idag i ett mycket gott skick. Sammantaget bedöms att D-kanoten Demon ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt mycket värdefull.
Ägare: Birgitta Tengberg, Göteborg, Västra Götalands län

Kostern Calypso
Den Iversenkonstruerade kostern Calypso byggdes på Neglingevarvet (Stockholms båtbyggeri) år 1931. En del mindre ändringar har gjorts på båten under åren. Skrovet är i sitt originalutförande medan vissa ändringar gjorts på riggen. Kostern Calypso – som haft namnen Elfvan, Roulette och Scepter III är ett unikt bygge. Den kompletta ägarlängden innehåller både båtens beställare C H Faxén och den namnkunnige Knud H Reimers. Calypso är idag i ett mycket gott skick vilket kan hänföras till gott underhåll och medvetenhet om traditionella material och metoder.
Ägare: Stellan Gärde & Jonas Wiberg, Stockholms stad och län, tel: 070-699 40 49

M/Y Jagaren
Motorbåten M/Y Jagaren, byggdes 1960 på Gustavsson & Anderssons varv (senare Boghammar Marin) på Lidingö. Båten är ett unikt exemplar där både beställare och varv var måna om att ligga i teknikens framkant, vilket kan ses i det ovanliga skrovmaterialet aluminium som sammanfogats med helt ny teknik. M/Y Jagaren fick en mycket påkostad teknisk utrustning och är till utseende och formgivning tidstypisk för det tidiga 1960-talet. Båten berättar även om dåtidens societetsliv. Redan när båten var ganska ny genomgick den en om- och tillbyggnad som kan följas både tekniskt och med hänvisning till ägarnas önskemål. Geografiskt har båten under sina ägare funnits på ostkusten både kring Stockholm och Norrköping. Idag finns dock båten i Göteborg. M/Y Jagaren kan idag ses som en tidskapsel i gott skick från 1960-talet. Sammantaget kan det konstateras att båten ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt mycket värdefull.
Ägare: Stefan Krax Haake, Göteborg, Västra Götalands län

D-kanoten Hättan
D-kanoten Hättan är konstruerad av A Rosengren och byggdes 1921 av anställda vid Götaverken. Till de kulturhistoriska värdena hör bl a det faktum att kanoten varit kopplad till Göteborgs Kanotförening, GKF, under hela sin drygt 90-åriga existens. Det kulturhistoriska värdet kommer att öka när de enstaka luckor som finns i ägarlängden så småningom blir kända. Ägaren kan redogöra för de förändringar som gjorts under åren. D-kanoten Hättan är i ett gott bruksskick tack vare ägare som månat om dess traditionella teknik och materialval. En del originalutrustning finns fortfarande i behåll. Båtägarens intresse och engagemang för båttypen och dess seglaregenskaper har inneburit att han även tävlingsseglat med Hättan.
Ägare: Hans Alter, Klövedal, Tjörn, tel: 070-877 31 96

Motorbåten Jenny
Motorbåten Jenny är en serietillverkad Solö Aqua Kabin, byggd 1965 på småländska Storebro. Det aktuella exemplaret är en båt av en modell som blev populär – kanske tack vare att det var en rymlig och sjövärdig båt i 1960-talets tidstypiska design. Produktionen av Solö-båtarna var i särskilt stor omfattning ett samarbete mellan motortillverkare och båtindustri. Båtbyggarna vid Storebro byggde klinkbyggda skrov i mahogny, något som dock krävde traditionella kunskaper. Ägaren har under de senaste åren lagt ned stor möda på att hitta alla tidigare ägare till Jenny. Det kulturhistoriska värdet kommer att öka ju mer kunskap som kommer fram.
Ägare: Nils Erik Holmgren, Luleå, Norrbottens län

Motorbåten Kurre II
Essbåten Kurre II ritades av Gideon Forslund och byggdes på konstruktörens eget varv i Stockholm 1937 (namnet essbåt har en koppling till varvets närhet till Essingeöarna). Båtens nuvarande utseende som visar båten i sitt ursprungliga utförande är resultatet av en restaurering utförd relativt nyligen av en av båtens tidigare ägare. Något som var speciellt med den ursprungliga tekniska utrustningen var att Fordägaren kunde känna igen både ratt, styrsnäcka och golvväxelspak från sin bil. Idag sitter en motor som är lik både till modell och utförande – en sidventils Ford V8, dock knappt 15 år nyare. Genom ägarlängden kan konstateras att båten från början fanns i Stockholm. Efter några år på senare tid i Umeå är båten idag tillbaka i sina ursprungsvatten. Sammantaget anser Statens maritima och transporthistoriska museer att Kurre II är kulturhistoriskt värdefull.
Ägare: Thomas Glanzmann, Stockholms stad och län

Segelbåten Anissia
Den aktuella segelbåten byggdes vid Rosättravarvet i Norrtälje efter varvets egna ritningar år 1974. Det sena byggnadsåret berättar att denna k-märkning hör till undantagen (i vanliga fall ska båten vara byggd till och med 1965). Konstruktören var Mats Gustavsson, en av de tre bröderna som drev varvet. Anissia är en av varvets första seriebyggda plastbåt, en helt ny typ av båt som fick namnet Linjett 30. Detta blev Rosättravarvets pionjärmodell vad gällde det relativt nya materialet plast (med underleverantören Segmobåt i Uppsala). Denna serieproduktion var en viktig nyhet generellt för den svenska fritidsbåtens utveckling, så viktig att Statens maritima och transporthistoriska museer anser att den aktuella båten kan k-märkas – därav undantaget. I övrigt kan konstateras att Anissia är i ett gott, välvårdat skick och att ägaren är medveten om dess specifika värden. Båten har genom åren endast haft tre ägare varav den nuvarande tagit över för ett par år sedan.
Ägare: Ola Fastén, Norrtälje, Stockholms län

Segelbåten Flygfisken
Segelbåten Flygfisken är en M22:a byggd 1933. Konstruktören Gustaf Estlander ritade båten som byggdes vid Schelins varv i Kungsör. Visserligen är Mälar 22:or entypsbåtar, d v s alla sådana båtar har byggts efter samma ritning, men själva bygget är ändå unikt. Konstruktionen togs fram som ett folkligare alternativ till samtidens exklusivare båtar. Tack vare en väldokumenterad historia kan Flygfisken följas från Stockholms segelsällskap där den förste ägaren var medlem, via Örebro på 1950- och 1960-talet.  Nästa ägare var bosatt i Västerås, där båten också funnits längst tid. Sedan 2014 har Flygfisken åter kommit till Stockholm. Nuvarande ägaren visar stort engagemang i reparations- och underhållsarbete. Det kan slutligen konstateras att båten idag är i gott bruksskick. Sammantaget innebär detta att båten är kulturhistoriskt värdefull och därför ska k-märkas.
Ägare: Tonie Herteby, Stockholms stad och län

Kajaken Delfinen III
Kajaken Delfinen III som är byggd 1953 är ett bra exempel på de enklare men välbyggda mindre båtar som tillverkades och såldes till en bredare publik. Man kan hävda att kajaker tillverkade hos ABC-fabrikerna i Kungälv var en del av det svenska folkhemmets båtliv. För många, inklusive de som både ägt och äger den aktuella kajaken var detta en båt som hörde barn- och ungdomsåren till. Eftersom Delfinen III endast haft två ägare kan båtens historia lätt avläsas. Geografiskt har den funnits dels i Eskilstunatrakten, för att på senare år nyttjas i vattnen kring Göta Älv. Det bör tilläggas att kajakens tidigare ägare skött om den på ett mycket noggrant sätt, vilket i sin tur inneburit att inga större reparationer behövt göras. Efter den varsamma renoveringen som nuvarande ägaren gjort, främst av ytskikt och några enstaka förstärkningar, är Delfinen III idag i ett mycket gott skick. Det kan därmed konstateras att Delfinen III är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att k-märkas.
Ägare: Sören Sparre, Lilla Edet, Västra Götalands län

Källa: Sjöhistoriska museet

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museet är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Kommentarer är avstängda