På torsdagskvällen kunde vi se både operastjärnor och populära schlagerartist på scenen i Pride Park.
Torsdag är traditionsenligt schlagerkväll på Pride. Men innan den började klockan sju var det först en timme opera-sing-a-long. Finns det någon annanstans än på Stockholm Pride? Det leddes av Rickard Söderberg. Han presenterades som ”Sveriges främsta operabög”. Han är en utmärkt programledare med en stor dos humor och självironi, skämtar om sig själv och operadivor. Genom sin röst och kroppsbyggnad har han en naturlig pondus. Operadelen kändes mer givande än schlagerdelen. På operadelen var det stjärnor inom sin genre, det var det inte precis bland schlagersångarna. Det var många B-kändisar. The Fooo var möjligen stjärnor som grupp, men inte som singelartister. Hälften av gruppen, Omar och Oscar Enestad, var där och uppträdde var för sig. De gjorde ett väldigt slätstruket intryck.
På operadelen däremot var det gästartister från världens stora operascener, så som Metropolitan, Verona och La Scala. De hette Sebastian, Fredrik Zetterström, Alexandra Büchel och Elísabeth Eínarsdottir. Evenemanget presenterades på Prides hemsida som ”Mer högljutt än Kinkykvarteret och fler divor än i Champagnetältet”. Det hette visserligen sing-a-long men det mesta gick ju inte att sjunga med till om man inte hört sången många gånger förut. Det var ungefär som Allsång på Skansen, publiken sjöng med i de välkända sångerna som man kände sig bekväm med. Men det gav en ny dimension till lyssnandet att man kunde se texten på en stor bildskärm bakom artisten. De flesta sångerna var på engelska och några på svenska. Någon enstaka på italienska. De sånger det blev allsång till var ”Vår bästa tid är nu” och ”Over the rainbow”. Dessutom fick vi se en oförglömlig imitation av Zara Leander som sjöng ”Vill ni se stjärna”.
Efter en kort paus var det alltså dags för Prides schlagerkväll.Bland artisterna kunde vi bland annat se Renaida som uppträdde i Melodifestivalen 2018 med ”All the feels”. Den sjöng hon ikväll, så klart, och en annan discolåt som hade väldigt mycket bas men inte så värst mycket mer. Nanne Grönvall är en veteran från både Melodifestivalen och Prides schlagerkväll. Ikväll uppträdde hon med tre olika låtar med väldigt olika kvalitet och karaktär. Den första var en usel discolåt. Hon försökte blidka publiken med en barndansgrupp, det gjorde inte låten bättre. Sedan sjöng hon Helene Sjöholms ”Dansa som virvlar på ett vattenfall”. Den sjöng hon riktigt bra. Efter det sjöng hon sin förmodligen mest kända låt, ”Avundsjuk”. Anna Bergendals ”Ashes to Ashes” har vi hört en hel del i radio sedan Mellot. Ikväll fick vi se henne framföra den live. Den är riktigt bra. Babsan sågs mingla i publiken under invigningskvällen. Nu på schlagerkvällen fick hon en egen show på scen. Hon framförde bland annat ”Ge mig en spanjor” som hon uppträdde i Melodifestivalen 2011 med. Innan hon sjöng den skämtade hon om att hon gjort en remix av den, ”Sexton och en halv minut för att plåga er som straff för att ni inte röstade på den”. Babsan har jobbat med After Dark i fem år och hon sjöng deras ”La dolce vita”. Mitt under framförandet dök helt plötsligt Christer Lindarw upp som en överraskning. Babsan uppträdde även på Pride för två år sedan. Då hade hon Lill-Babs med sig på scen, som dog tredje april förra året.
Sedan var det en hel timmes paus. Andra passet inleddes med att ”The sugar collective” framförde ett snyggt dansnummer. Efter det kom Arvingarna in på scen som uppenbart var väldigt populära. Det hördes på publiken. De började med att sjunga ”I do” från senaste mellot. Sedan kom kvällens höjdpunkt. Det räckte med att de sa ”1993” så började publiken jubla. Sedan blev det spontan allsång till ”Eloise”.
Sedan vi fått höra Jessica Andersson sjunga sin ”Party Voice” från förra året och Mariette sin ”A million years” från 2017 så kom kvällens hemliga gäst. Många gissade att det skulle vara Carola men hemliga gästen var faktiskt Ola Salo som framförde låten ”Worrying kind” som vann Melodifestivalen 2007 med tillsammans med gruppen The Ark.
