På fredagskvällen var det nostalgiparad i Pride Park blandat med en del nyare artister. Vi fick höra allt från Lill Lindfors till Village People.
På fredagskvällen var det kväll med hits från förr, hits som man aldrig glömmer. Ungefär samma koncept som Schlagerkvällen men inte snävt begränsat till Melodifestivalen. Men den stora begivenheten hade dock anknytning till Melodifestivalen. ”The Choir by ABBA the Museum” grundades till fyrtioårs-jubileet av Abbas vinst i Brighton med Waterloo. Eftersom Abba definitivt inte tänkte återförenas så kom man på att man kunde fira med en kör som sjöng Abbas låtar. Det tyckte Björn och Benny var en bra idé. När de gick ut och sökte efter sångare till kören fick de in ansökningar från 50 länder. Kvällens konsert öppnades med ”Waterloo”, så klart. Sedan fick vi bland annat höra ”When I kissed the teacher” a cappella och i lite annorlunda framförande. ”Rock me” framförde de riktigt rockigt. Låtarna behövde ingen presentation. De flesta i publiken kände till låten. Vi fick även höra klassikern Mamma Mia, och de avslutade stilenligt med Dancing Queen.
Kvällens show inleddes dock av en orkester med ett skönt gung. Sångaren och ansiktet utåt var Christina Paro. De hade tre egenskrivna låtar. Efter Abba och Christina Paro blev det tung discopop från en ny grupp som heter Crash. Sedan fick vi uppdaterade versioner av Gyllene Tiders ”När vi två blir en” och Freestyles ”Vill ha dig”.
Efter ett kort men pinsamt strömavbrott när ljudet försvann så kom en riktig veteran in på scen. Lill Lindfors skivdebuterade redan 1962 och är nu 79 år gammal. Man kunde inte klaga på brist på variation. Även om hon inte ser så ung ut längre så är hennes röst precis lika stark som förut. Hon inledde med ”Musik ska byggas utav glädje”. Vi fick även höra sånger som ”En sån karl”, ”Du är den ende” och ”En man i byrån”.
Hela showen avslutades med att Village People sjöng deras megastora hit YMCA och fick med sig hela publiken. Innan dess hade vi även fått höra hits som Machoman, Go west och In the navy.
