50 000 människor gick med i Pride-paraden som var fyra kilometer lång. De olika grupperna i paraden representerade allt från flyktingar till Casino Cosmopol.
På lördagen var det dags för den årliga Pride-paraden genom Stockholm, från Stadshuset till Östermalms IP bredvid Stadion. Det är en sträcka på cirka fyra kilometer som normalt tar mindre än en timme att promenera. Men det tar det enorma paradtåget åtskilliga timmar att tillryggalägga sträckan. Själva tåget är nog cirka fyra kilometer långt. Många av de cirka 50 000 deltagarna går i högklackat och i fantasifulla men inte så bekväma kreationer. Det heter visserligen Pride-parad men det är ingen paradmarsch. Folk går i högklackat eller dansar fram. En kille från idrottsrörelsen gick och bar på en skivstång över axlarna. Några andra från idrottsrörelsen bjöd publiken på en gymnastikuppvisning. De hade iallafall tur med vädret, det var varmt men inte så tryckande som förra året och det blåste en svalkande vind.
Det är humor och allvar om vartannat. Först i tåget körde några tjejer och några killar på motorcykel. En av killarna bar militäruniform. Han hade prytt motorcykeln med två stora regnbågsflaggor. En av motorcyklarna hade en regnbågsflagga som såg väldigt väl använd ut. En liten bit efter dem kom allvaret in. Där kom en grupp som gick med svart tejp för munnen. De bar på ett plakat där det stod ”Marching for those who can´t” för att påminna om alla de som bor i länder där man inte kan ordna en Pride-parad. Det skulle vara förenat med livsfara att delta. Homosexualitet är ju belagt med dödsstraff i 14 länder. En annan grupp i paraden med anknytning till dem var ”Newcommers” som representerade nyanlända HBTQ-flyktingar. En annan grupp bestod av några svenskar som krävde att alla HBTQ-flyktingar ska få stanna.
En kul grej var en stor cykel utformad som en rullande bardisk med plats för cirka tio personer. Varje person som satt där fick hjälpa till att trampa cykeln/bardisken framåt. Men tyvärr för dem var baren helt torrlagd. Kulturhuset/Stadsteaterns ekipage hade texten ”Ett hus fullt av dramaqueens”. En liten flicka som såg ut att vara två-tre år gammal hade en t-shirt där det stod ”Proud babysister”.
Alla riksdagspartierna var med utom Sverigedemokraterna men de kom med på ett hörn iallafall. Två av deltagarna gick och bar på en stor docka föreställande Jimmie Åkesson och en skylt med texten ”Lita inte på Jimmie”. Det är uppenbarligen inte alla som litar på Sverigedemokraternas flirt med HBTQ-rörelsen. Socialdemokraterna påstod att de är det röda i regnbågen. Det kan man undra om det är sant. Kristdemokraterna var faktiskt de som gick först av alla partierna. Partierna gick ju utspridda i tåget, det var inte ett politikblock. Däremot var det ett ”nördblock” mitt i tåget, det var ekipage som representerade Queernördarna och det följdes av ett annat ekipage med en skylt där det stod ”Minecraft. Craft proud.” Efter dem kom Mensa och Konglig datasektion.
Det var många företag och organisationer med i tåget, allt från företaget Cool Events till försvarsmakten. Hotellkedjan Nordic Choice hade en stor grupp med i tåget som gick under parollen ”Room for all”. Den norska hotellkedjan Nordic Choice är huvudsponsor till årets pride. Pride House har i år varit inhyst i deras hotell vid Skanstull i Stockholms innerstad. Även Casino Cosmopol hade ett ekipage med i tåget. De har också ett tält inne i Pride Park. Längre bak i tåget gick en grupp kommunister som ville krossa ”regnbågskapitalismen”.
Det var flera grupper som representerade något land eller region. Den första sådana gruppen representerade Roslagen Pride. De kom före Kurdistan och gruppen som ville störta den islamska regimen i Iran. Den gruppen var riktigt tjusigt klädda i stora höga guldkronor. En ensam deltagare protesterade mot den konservativa regimen i Polen.
