Vi bjöds på ett par stora stjärnor och det hela avslutades med en riktig klassiker. De två sista artisterna är båda riktiga legendarer, fast på helt olika sätt.
På lördagskvällen efter paraden var det avslutningsfest på Stockholm Pride på Östermalms IP där vi fick höra artister från vitt skilda genrer. Innan pausen fick vi se och höra Rainbow Riot. Det är Indiens första LBTQ-grupp. De har just förklarats lagliga i Indien efter en lagändring. De bar tjusiga indiska kläder och sjöng västerländsk disco med vissa indiska influencer.på ljusskärmen bakom dem bjöds det på en psykadelisk ljusshow. Dessutom fick vi se Indiens första queerrappare. Han hade en sanslös dräkt gjord av ormbunksblad och rappade rytmiskt och bra låten ”Tropical Queen”. De sjöng alla tillsammans låten ”Freedom” som skrivits av människor från HBTQ-rörelsen i Uganda. Det är världsmusik det! Folk från Indien framför en låt skriven av folk i Uganda. De avslutade med ”Love is love”, en skön discolåt.
Efter pausen fick vi först en discoshow med bland annat Cherry Wilder, en drag-queen. Hon showade till låtarna ”I am what I am” och ”Unique”. Sedan sjöng hon ”On my own” själv och vi fick höra ”Burn, baby, burn” med riktigt bra drag tillsammans med sin partner. Som avslutning på deras nummer dök plötsligt Cherry Blossom upp på scen och de sjöng tillsammans ”Never let it go”, Afro-dites stora låt i Melodifestivalen 2002.
Efter disco-showen bjöds vi på feministisk rap. Julia Alfridberg rappade om sin svåra barndom och om att komma ut. Bianca och hennes syster rappade på svenska ”Jag har makt”. Men sedan fick vi ett par riktiga feminist-ikoner, det legendariska ryska kollektivet Pussy Riot som sjöng om miljöförstöring och polisvåld. Vi fick se och höra den legendariska punkbönen som de uppförde i Frälsarkatedralen i Moskva. De visade videon på bildskärmen i bakgrunden. Och så sjöng de en skön punkband om att ”Ignorance hurts”, ignoranta människor är pro-gun och anti-abort. Sista låten var en låt med stark text, ”Let your vagina start a band. Let your vagina in prison. Then the world will listen.”
Som sista akt fick vi ett par riktiga discolegendarer. 1983 kom låten ”It´s raining men” och blev en jättehit, och är det mer eller mindre fortfarande. Men det var också deras enda hit så de sjöng några covers, men de gjorde det riktigt bra. De framförde låtar som ”Hit the road, Jack” och ”Born to be alive. Men de verkade bli uppriktigt rörda av det varma mottagandet och de starka applåderna. Efter att de sjungit den obligatoriska ”It´s raining men”, som var tänkt som avslutning, sjöng de faktiskt ett extranummer. Det var de första artisterna på årets Pride som gjorde det. Då fick vi höra ”Simply the best”.
