Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Månen avgör när flyttfåglar lyfter

Flyttfågelsträck. Foto: Ing.Mgr.Jozef Kotulič
Foto: Ing.Mgr.Jozef Kotulič

Månsken eller inte har stor betydelse för när flyttfåglar ger sig iväg söderut på hösten. Det visar en ny studie vid Lunds universitet. 

Tillsammans med kollegor vid biologiska institutionen i Lund har Gabriel Norevik studerat nattskärror (Caprimulgus europaeus) och hur måncykeln och skenet från månen påverkar när fåglarna lyfter för sin tre månader långa flytt till områden söder om Sahara.

Med hjälp av dataloggar i miniatyrformat har forskarna kartlagt 39 nattskärrors aktivitet under ett års tid. Resultaten visar att fåglarna är mer än dubbelt så aktiva i sin jakt på insekter under månljusa nätter jämfört med när det är mörkt. Studien visar också att fåglarna påbörjar höstflygningen söderut cirka tio dagar efter fullmåne och att individerna synkroniserar flytten och lyfter i stort sett samtidigt.

– Det förvånade oss att månens cykler och den tid som fåglarna lägger på att jaga insekter samvarierar så väl, och hur det i sin tur påverkar deras flyttningsmönster på så vis att de tajmar och synkroniserar flygningen så att så gott som alla ger sig iväg samtidigt tio dagar efter fullmåne, säger Gabriel Norevik.

Nattskärror använder synen när de jagar på natten. I månsken har de lättare att fånga flygande insekter och fylla på sina energiförråd. Fåglarna flyttar i tre etapper från Sverige och norra Europa till övervintringsplatser söder om Sahara. Varje etapp följer samma mönster: när månen ger mycket ljus mer än dubblerar de tiden de lägger på att jaga insekter och fylla på energiförrådet, därefter påbörjar de nästa etappflygning tio dagar efter fullmåne.

Studien på nattskärror är den första i sitt slag som beskriver hur ett storskaligt mönster som måncykeln kan synkronisera stora grupper av djur till att flytta samtidigt. Forskarna utesluter inte att även andra djur än nattskärror anpassar sig till månens cykler när de flyttar.

– Vi ska gå vidare och undersöka det och vilka effekter sådana här synkroniserade flyttningar har på såväl fåglarna själva som deras omgivning, säger Gabriel Norevik.

Källa: Lunds universitet