Ny DNA-studie på Järvzoo utforskar vargars matvanor

Två vargar. Foto: GIPE25
Foto: GIPE25

Under hösten har Järvzoo och SLU genomfört en forskningsstudie inom SKANDULV (Scandinavian Wolf Research Project). Studien genomförs för att prova ut en ny DNA-baserad metod som ska hjälpa forskarna att bestämma sammansättningen av vargars bytesdjur baserat på spillning.

Målet med studien är att ta reda på hur exakt metoden är för att upptäcka förekomsten av olika bytesarter. Under studien kommer vargarna på Järvzoo att veckovis matas med kött från älg, rådjur, kronvilt, dovvilt, vildsvin och ren, varpå spillningen samlas in.​

– Djurparker utgör en optimal miljö för den här typen av studier då djurens diet lätt kan kontrolleras och övervakas, säger Cecilia Di Bernardi, forskare i projektet.

Just nu analysers de insamlade proverna i DNA-laboratoriet vid Grimsö forskningsstation och metoden utvärderas. I ett senare skede kommer sedan sammansättningen i ca 6000 vilda vargspillningar som samlats in från vilda vargar att analyseras i syfte att bättre förstå vilka omständigheter som påverkar vargars bytesval.

En aspekt som forskarna är särskilt intresserade av gäller hur mycket vargars diet präglas av deras uppväxtmiljö, något som kan eventuellt kan påverka spridningsmönstret för vargstammen. Om ensamma vargar föredrar små byten framför stora, om vargvalpar ärver matvanor efter sina föräldrar är några av dom saker som forskningen ska undersöka.

– Vi arbetar kontinuerligt för att bidra till ny kunskap om våra vilda djur. Den kunskapen är avgörande för att kunna bevara den biologiska mångfalden och öka förståelsen för de ekologiska sambanden. Så när vi fick frågan från SLU var det självklart att samarbeta i det här projektet säger Jens Larsson, VD på Järvzoo.

Förutsättningen för denna typ av studier i Skandinavien har ökat i samband med vargarnas expansion till områden med fler alternativa bytesarter. På grund av vargens lokalt sett stora påverkan på älgstammen kan det vara av stort intresse för den framtida klövviltsförvaltningen att undersöka hur väl vargen anpassar sig till andra bytesdjur än älg i till exempel södra halvan av Sverige. Det finns därmed ett stort behov av att utveckla en metod som denna för att uppskatta vargars diet med större individmässig och geografisk spridning än vad som hittills har varit möjligt.

Källa: Järvzoo