Dokumentärfilmen lever

Peter Thorbiörnsson tog hem festivalens Documentary Award med sin film Ninosca

På söndagen avslutades Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm. Under festivalveckan har runt 100 filmer visats. Dessutom har publiken kunnat lyssna på radioreportage och träffa regissörer.

Den 21:a upplagan av Tempo dokumentärfilmfestival genomfördes i Stockholm under veckan som gick. Årets tema ”Familj” har bundit ihop filmer om uppväxt, vänskap och gruppidentitet med filmer från världens alla hörn.

När årets dokumentärfilmfestival presenterades så omfattade programmet, utöver film, också dokumentära uttryck som radio och fotografi. Dessutom presenterade DN sin satsning på virtual reality (VR), där publiken kunde delta i en virtuell resa till bland annat Nordkorea eller Gazaremsan.

I filmen Overseas besöker vi en skola i Filippinerna där unga kvinnor utbildas för att resa ut som hemhjälp runt om i Asien och Mellanöstern. Vi får se hur kvinnorna förbereds för att kunna haterna olika former av trakasserier. I Summerwar får vi följa ukrainska tolvåringar på ett sommarläger, där det råder militär disciplin och bland annat hantering av Kalashnikov står på programmet. Med ett tvärt kast kan vi I ”Nothnig Fancy” ta oss till Mexico för ett personligt möte med en inspirerande Diana Kennedy. Diana är 95 år och passionerad över mexikansk mat. Hon har givit ut ett otal kokböcker och leder fortfarande klasser i matlagning.

På festivalen kan vi möta etablerade dokumentärfilmare som Stefan Jarl och Peter Thorbiörnsson men också träffa unga kommande regissörer. Peter visar sin festivalvinnande film Ninosca – The Woman and the Emigrant’s Song och studenter från Stockholm konstnärliga högskola visar sina masterprojekt. Festivalen har en programpunkt ”Pitch” där vi kan smygtitta på kommande filmer i samband med att regissörer och producenter presenterar sina projekt för branschexperter, där vinnaren får ett finansiellt stöd på 90 000 kr för att slutföra sitt projekt.

Efter en intensiv vecka kan man konstatera att det viktiga dokumentära berättandet lever och att med så många unga lovande regissörer kommer detta att fortsätta länge till.