2014 införs det första steget i ett förbud för fritidsbåtar att tömma toalettavfall i svenskt territorialvatten. Detta för att minska fosfor- och kväveutsläpp. Förbudet gäller till en början delar av Östersjön, västkusten upp till norska kusten samt sjöar och inre vattendrag.
Två år senare, 2016, gäller förbudet också för fritidsbåtar längs hela Norrlandskusten.
Transportstyrelsens undersökning ”Båtliv 2010” visar att av landets totalt 881 000 fritidsbåtar, är cirka 60 000 utrustade med en toalett som töms rakt ut i sjön eller som har en tank ombord. För alla båtägare med toalett ombord innebär förbudet att de måste sluta använda toaletten eller se till att den går att sugtömma.
För de båtägare som redan har en tank för toalettavfallet behöver de bara komplettera med en däckanslutning, som gör det möjligt för hamnarna att suga upp avfallet genom däcket. Det är i dag är det vanligaste sättet att tömma toaavfall.
Det finns en internationell standard som beskriver hur en installation av en båttoalett ska göras på bästa sätt. Standarden finns även som svensk standard och heter ”System för uppsamling av toalettavfall,
SS-EN ISO 8099”.
– Kostnaden för båtägarna beror på hur komplicerat installationsarbetet på båten blir. Måste ägaren lämna in båten på varv för att installera en tank för toaavfallet och möjlighet till sugtömning kan det uppskattningsvis handla om upp till 30 000 kronor, om båtägaren kan göra jobbet själv kanske runt 5 000 kronor, säger Erik Eklund, chef för den fartygstekniska enheten på Transportstyrelsens sjöfartsavdelning.
Hamnar som tar emot båtar med behov av att tömma toalettavfall är skyldiga att installera en tömningsstation. Kommuner och ideella föreningar kan ansöka hos länsstyrelserna om att få hälften av finansieringen av tömningsstationer betald genom bidrag till lokal vattenvård, så kallat Lova-bidrag.
Fakta
– Sverige ansvarar för det internationella sekretariatet för fritidsbåtar
ISO/TC 188. Kommittén har tagit fram en internationell standard som beskriver hur en installation av en båttoalett ska göras på bästa sätt. Standarden finns som svensk standard och heter ”System för uppsamling av toalettavfall, SS-EN ISO 8099”.
– Enligt Helsingforskommissionen ska Sverige minska utsläppen av kväve med cirka 21 000 ton och av fosfor med cirka 290 ton fram till 2021.
– Ett EU-direktiv för fritidsbåtar kom 1996. Båtindustrin och EU-länderna medverkar aktivt i det internationella standardiseringsarbetet som görs inom ISO/TC 188.
– I SIS tekniska kommitté för fritidsbåtar, SIS/TK 232 bedrivs standardiseringsarbete med fokus på säkerhet för olika typer av fritidsbåtar upp till 24 meter. Standarderna visar hur man kan uppfylla kraven i direktivet. I kommitté deltar expertis från båttillverkare, användare, intresseorganisationer och myndigheter.
Källa: SIS, Swedish Standards Institute
