Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Borde jag inte ha fått födas?

Foto: Wikimedia
Foto: Wikimedia

Egentligen så finns det hur mycket som helst att säga om selektiva aborter. Vare sig man är för eller emot har båda parter säkert starka skäl för sin sak. Här vill jag ta upp den form av abort där barn selekteras bort på grund av ett handikapp.

Det finns inget som tyder på att en handikappad människa skulle ha ett sämre liv. Frågar man en handikappad så skulle den personen nog säga att deras livskvalité är lika bra som alla andras, jag tror dessutom att handikappade ofta har förmågan att alltid se livet från den ljusa sidan. Just den genen tycks ”normala” sakna när människor i dagens samhälle ofta klagar på allt och alla de har runt omkring sig. Jag skulle faktiskt vilja dra det så långt som att säga att de flesta av oss är mer eller mindre handikappade. Ett handikapp är ju något som försvårar vardagen och med de måtten mätta så har de flesta av oss någon form av handikapp. En sådan enkel sak som allergi kan vara ett handikapp för många.

Jag hade två gravt handikappade killar i min klass när jag gick i skolan och de var de snällaste, vänligaste och mest omtänksamma personer jag någonsin har mött. De såg inga begränsningar i livet utan ville vara med på allt som alla andra gjorde. Visst hade de sina dagar när vardagen var allmänt grå men trots detta hade de alltid ett leende över till någon som var ledsen. Jag skulle inte kunna tänka mig vår klass utan dem, den hade helt enkelt inte varit lika färgglad som den var.

Jag själv har ett handikapp. Jag har en hjärnskada till följd av en förlossningsskada som gör att jag har dålig balans. Jag går inte i trappor om jag inte har någon eller något att hålla i. Finns det en hiss så tar jag mycket hellre den även om det bara är en våning. Jag kan inte påstå att mitt liv är särskilt begränsat på grund av det, däremot har omgivningen många gånger velat få mig att ”se mina begränsningar”. Man kan leva ett otroligt rikt liv trots sitt handikapp. Det finns alltid människor i ens omgivning som vill fokusera på de begränsningar man har.

Åter till ämnet abort. Jag tror att selektiva aborter handlar mycket om rädsla, rädslan för det okända. Visst, ett handikappat barn kräver mer. Men handikappade ser världen med andra ögon vilket gör att du troligen själv får en helt ny syn på livet. Får du chansen att umgås med ett handikappat barn, ta vara på den och se den underbart färgglada värld som de lever i.

Vem har rätt att döma om vem som ska få leva och vem som ska dö? Att abortera ett barn som har eller misstänks ha ett handikapp är en kränkning mot livet, att abortera något barn överhuvudtaget är en kränkning mot livet. Alla människor har ett inneboende värde.

Jag undrar ofta vad som hade hänt mig om mitt handikapp hade uppkommit tidigt i graviditeten och jag inte hade haft de fantastiska föräldrar som jag har. Kanske hade jag inte funnits här idag? Enligt en del människor borde ju sådana som jag inte få födas.