javplatform

Kryphål och orealistiska antaganden

Inlagd av on maj 2nd, 2013 Sparad i Debatt. Du kan följa eventuella responser genom RSS 2.0. Både Kommentarer och ping är avstängda

Naturvårdsverkets färdplan för att Sverige ska bli fritt från klimatutsläpp bygger på kryphål och orealistiska antaganden. Det handlar mest om siffertrixande och rimmar illa med ansvaret att gå före, skriver Naturskyddsföreningen tillsammans med WWF och Greenpeace i en debattartikel på Svenska Dagbladet Brännpunkt.

Regeringen har ett mål om ett Sverige utan klimatutsläpp år 2050. För att beskriva hur målet ska nås har Naturvårdsverket fått i uppdrag att ta fram ett underlag till en färdplan. Underlaget har varit ute på remiss och nu ska regeringen ta ställning till om underlaget håller tillräckligt hög kvalitet för en proposition till riksdagen.

Vi i miljörörelsen välkomnar en långsiktig strategi för klimatet, men Naturvårdsverkets rapport bygger på kryphål och orealistiska antaganden. Resultatet riskerar därför att bli en färdplan som inte minskar utsläppen tillräckligt och helt missar det faktum att en ambitiös klimatpolitik inte bara gynnar miljön utan på längre sikt också ekonomin.

De länder som ingår i FN:s klimatkonvention har enats om att den globala medeltemperaturen inte får stiga mer än två grader. För att klara det måste utsläppen minska kraftigt för att senast 2050 vara nära noll globalt. Industrialiserade länder har ett historiskt ansvar att gå före jämfört med utvecklingsländer, och få har ett så bra utgångsläge som Sverige.

Färdplanen bygger på siffertrixande

Men istället för en ambitiös strategi för att nå nollutsläpp och 100 procent förnybar energi bygger Naturvårdsverkets färdplansunderlag på siffertrixande. Målet om nollutsläpp motsvarar i själva verket bara en minskning från dagens 58 till cirka 25 miljoner ton koldioxid år 2050. Resten ska Sverige bland annat ”kompensera” genom att köpa utsläppsrätter. Det rimmar illa med vårt ansvar att gå före och tar inte hänsyn till att utsläppen måste minska globalt.

Globala klimatmål innebär att inga billiga utsläppsrätter kommer att finnas kvar 2050 när alla lågt hängande frukter sedan länge är plockade. Vem ska då sälja dem? Utsläppshandel då kommer handla om mycket dyra åtgärder på marginalen. Att ha som strategi att kunna köpa utsläppsrätter motsvarande cirka 10-20 miljoner ton koldioxid 2050 saknar verklighetsförankring. Istället måste färdplanen bygga på en strategi för att gå före och utveckla lösningar som andra länder kan ta efter.

Räknar med ny kärnkraft

Naturvårdsverkets underlag bygger också i enlighet med regeringens direktiv på nybyggd kärnkraft, trots dess kostnader och risker. Nuvarande kärnreaktorer kommer behöva ersättas om vi ska ha kärnkraft 2050, vilket inte är ekonomiskt rimligt. Färdplansunderlaget gör även antagandet att vi kan lagra stora mängder koldioxid i berggrunden genom koldioxidinfångning och lagring (så kallad CCS), samt att räkna skogen som en kolsänka. CCS är en osäker teknik som idag är väldigt långt från eventuellt genombrott. Att bygga klimatpolitik på kärnkraft och CCS är orealistiskt, och att underlagsrapporten inte har utrett ett alternativ med 100 procent förnybar energi är häpnadsväckande. Skydd av skog är välkommet av naturvårdsskäl, men som kolsänka är det en högst osäker strategi.

Att vänta för länge med omställningen innebär att vi riskerar svåra ekonomiska och sociala konsekvenser. En rad rapporter, senast från Världsbanken, har visat på de allvarliga effekterna av en misslyckad klimatpolitik. Förutom de ekologiska effekterna skulle det bli långt dyrare än att minska utsläppen på ett tidigt stadium.

Det finns jobb i energiomställningen

Samtidigt innebär omställningen positiva möjligheter och gröna jobb. I exempelvis Tyskland arbetade 125 000 personer i solenergibranschen 2011 och statliga lånegarantier för energieffektivisering av bostäder har där skapat 200 000 nya jobb. Bland andra International Energy Agency har visat på att det går att göra stora energibesparingar och investeringar i förnybar energi som är lönsamma. Hittills har vi inte försökt på riktigt, tvärtom investerar vi fortfarande stort i infrastruktur som leder i motsatt riktning. Det skapar en bild av att energi- och klimatomställningen är svårare än den faktiskt vore om bara rätt beslut togs.

Vi kan och måste minska utsläppen i Sverige utan kryphål. Tydliga delmål måste sättas samt ett ramverk för den fortsatta processen. All politik måste genomsyras av klimatmålet. Att klimatfrågan hanteras separat och får stå undan för andra mål är att betrakta som ineffektiv politik.

Sverige har varken antagit eller förstått utmaningen

Med den underlagsrapport som nu ligger på regeringens bord är det uppenbart att Sverige inte har antagit eller ens förstått utmaningen. Istället riskerar regeringen att äventyra både vårt globala klimat och Sveriges ekonomi med en färdplan baserad på kryphål och orealistiska antaganden. En dryg halvering av utsläppen är inte nära noll.

Vi efterfrågar en ambitiös politik för verkliga nollutsläpp och 100 procent förnybar energi, i linje med vetenskapen och med hänsyn till Sveriges ansvar och stora potential som föregångsland. Något annat vore oacceptabelt och till skada för miljö, människor och ekonomi.

SVANTE AXELSSON, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen
HÅKAN WIRTÉN, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF
ANNIKA JACOBSSON, chef för Greenpeace i Sverige

Kommentarer är avstängda