Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Ny studie om försoning i Balkankrigets spår

Goran Basic, som kommit till Sverige som flykting från forna Jugoslavien, återvände som forskare i sociologi till sin etniskt rensade hemby. Han ville göra en värderingsfri studie och intervjua överlevande om förlåtelse, försoning och offerskap. Nu har han publicerat sin studie i ett antal vetenskapliga artiklar.

Goran Basic har intervjuat serber, kroater och bosniaker, såväl fd lägerfångar som förövare och passiva åskådare om försoning, förlåtelse och offerskap. Han har intervjuat invånare i trakterna kring hans gamla hemby Ljubija, som idag är etniskt rensad och tillhör Republika Serbska. I närheten låg det ökända koncentrationslägret Omarska där mellan 3000 och 6000 civila bosniaker och kroater satt fängslade under balkankriget.
Han har också intervjuat tidigare lägerfångar, idag bosatta i Skandinavien, om hur de har klarat att gå vidare med livet efter den förnedring och skräck som det inneburit att ha suttit i ett koncentrationsläger.

–   Jag blev förvånad över att det, trots traumatiska erfarenheter, gått ganska bra för dem, säger Goran Basic. Jag hade väntat mig mer av psykisk sjukdom. Men de här personerna har kunnat gå vidare och är ganska väl etablerade i det svenska samhället.

För att kunna gå vidare har det varit mycket viktigt för dem att få berätta om sina upplevelser. Många skriver ner vad de har varit med om, inte för ge ut någon bok utan för att deras barn och barnbarn ska få läsa om det. Men har de förlåtit förövarna?

–   På sätt och vis kan man säga att de har förlikats med hur livet har blivit, säger Basic. De som bor i andra länder åker till Bosnien på semester. De som återvänt eller bor kvar vittnar om att det finns ett samarbete i vardagen mellan de olika folkgrupperna. Även om livet aldrig kommer att bli detsamma igen så tror man inte att ett nytt krig ska blossa upp.

Men någon förlåtelse är det inte tal om. Genomgående i Basics intervjuer med före detta fångar är att de inte kan förlåta dem som trakasserade dem i lägren men att de heller aldrig skulle hämnas.

De före detta lägerfångarna är kritiska till sanningskommissioner. De tycker visserligen att det är viktigt att förövarna erkänner sin skuld men det räcker inte. För att rättvisa ska skipas måste det också finnas straff med i bilden, menar de. Dessutom måste förövarna uttrycka uppriktig ånger. Dessa tre kriterier – rättvisa, erkännande av skuld samt uppriktig ånger – måste, enligt Basics studier, vara uppfyllda om försoning och förlåtelse ska vara möjlig.

Men för att slå fast skulden måste man så klart vara överens om vem som är förövare och vem som är offer. Juridiskt sett finns det ingen tvekan om vem som är offer, menar Goran Basic. Där talar Haagtribunalen sitt tydliga språk. Däremot blir offerrollen intressant ur ett sociologiskt perspektiv:
– Idag finns en konkurrens om offerrollen, säger Basic. Alla framställer sig som offer, även de som är förövare i juridisk mening. Bland annat eftersom de idag har det mycket sämre ställt ekonomiskt än dem som tvingades fly till andra europeiska länder. De menar att de har fått klä skott för det som andra har gjort och idag används de som billig arbetskraft av återvändare med bättre ekonomi.

 

Källa: Lunds universitet