Många skolelever får i uppgift att föra matdagbok – och räkna sina kalorier. Nu drar Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar i nödbromsen. Att räkna kalorier kan trigga ätstörningar.
I Johannas* klass har de precis börjat med hemkunskap i skolan. Hon skriver till oss i Frisk & Fri och berättar att hon är förtvivlad. Det var inte längesen hon lyckades bli frisk från sin anorexi – men med den nya skoluppgiften kommer alla jobbiga känslor tillbaka. Johanna tvingas nu räkna antalet kalorier i allting hon äter under en vecka. Och uppgiften är betygsgrundande. Vad ska hon ta sig till?
Johanna är inte ensam. De senaste åren har flera ungdomar och oroliga föräldrar hört av sig till Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar, med berättelser om betygsgrundande uppgifter i idrott och hemkunskap – uppgifter där elever på högstadiet och gymnasiet måste skriva upp vad de äter och räkna antalet kalorier. Syftet är att eleverna ska lära sig mer om energi- och näringsinnehållet i maten. Men för många ungdomar kan sådana uppgifter vara skadliga. Att börja räkna kalorier kan leda till ett kontrollbeteende som i sin tur leder till en faktisk ätstörning. Emma Forsén Mantilla är ordförande i Frisk & Fri och jobbar på Kunskapscentrum för ätstörningar:
”Vi vet att den vanligaste utlösande faktorn för ätstörningar är bantning. Att föra matdagbok är ett väldigt vanligt sätt att börja banta. Att börja räkna på matens innehåll och sedan ställa det i förhållande till förbränning kan möjligen vara nödvändigt för vissa individer, och i så fall något som läkare och dietister kan vara behjälpliga med. Men det är absolut ingenting som barn och ungdomar i allmänhet bör ägna sig åt.”
På högstadiet ingår det i kunskapskraven för idrott och hälsa att eleverna ska lära sig att bedöma hur kost och fysiska aktiviteter kan påverka hälsan och den fysiska förmågan – och på gymnasiet står det (ganska snarlikt) i läroplanen att eleverna ska klara av att förstå ”livsstilens betydelse för den kroppsliga förmågan och hälsan”. Men det här kan göras på många olika sätt. Katarina Tomczyk har jobbat som idrottslärare i mer än 20 år – och hon är också aktiv i Frisk & Fri. Hon berättar att hon pratar med eleverna om att äta allsidigt – och att få in rörelse och motion i vardagen. Men att be ungdomarna att räkna kalorier eller föra matdagbok är främmande för henne:
”Jag tror att de lärare som ger sådana uppgifter agerar utifrån okunskap. Det går att prata om kost och hälsa utan att räkna kalorier. Dessutom behöver vi prata med eleverna om kroppsideal och normer. Det är också en del av hälsoarbetet.”
Emrika Larsson jobbar som utbildare i Frisk & Fri och träffar många skolelever genom Frisk & Fris workshop Uppdrag: Självkänsla. Hennes erfarenhet är att många ungdomar upplever ett stressande fokus på prestation och utseende. När eleverna misslyckas med att äta ”nyttigt” eller motionera tillräckligt känner de skuld och skam. Emrika förklarar:
”De elever som kanske behöver stöd, som äter minst nyttigt och kanske inte rör på sig så mycket, blir inte hjälpta av den här typen av uppgifter. De känner sig istället misslyckade och utpekade.”
Emrika menar att skolundervisningen kring kost och hälsa borde fokusera på glädje och lust. Emrika fortsätter:
”Både när det gäller kost och rörelse gäller det att hitta glädjen och det roliga. Det är den personliga kopplingen som gör att eleverna hittar egna sätt att motivera sig och må bra.”
Givetvis behöver eleverna kunskaper i näringslära, så att de kan få i sig allt de behöver för att må fysiskt bra. Men istället för att räkna kalorier, varför inte undervisa i kostcirkeln – och försöka få eleverna att hitta något inom varje matgrupp som de tycker om? Och varför inte göra det tillsammans med frågor om normer, ideal, självbild och självkänsla? Frågor som också påverkar hur ungdomarna mår, både fysiskt och psykiskt.
För Johanna har uppgiften med matdagbok och kaloriräknande varit tuff. När hon tog upp situationen med sin lärare fick hon rådet att ”inte lägga så mycket fokus på just kalorier”. Men att föra matdagbok blev ändå en påminnelse om hur det kändes tidigare, när ätstörningen dominerade hennes liv. Nu hoppas hon att upplägget förändras, så att andra ungdomar inte ska behöva triggas på samma sätt.
*namnet är fingerat.
Källa: Frisk & Fri – riksföreningen mot ätstörningar
