Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Kvinnor som inte tror på kärnfamiljen

 

DN har haft en liten debatt om att inte bara män kan känna sig instängda i kärnfamiljen. Litteraturen är full av kvinnor som känner likadant.

I Dagens Nyheter 18 december kunde vi läsa en artikel av författaren Gunnar Ardelius där han skrev om sin känsla av klaustrofobi och instängdhet i kärnfamiljen efter att han och hans fru fått sitt första barn. Och han refererar till andra manliga författare som också skrivit om samma känsla av vilja komma bort från familjen, så som Karl Ove Knausgård och Jonas Hassen Khemiri. Den 29 december skrev Jenny Björklund, professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet, en kommentar till hans artikel där hon är kritisk till att man i artikeln förleds att tro att det ”framför allt är män som drabbas av småbarnsårens instängdhet och ångest över den förlorade friheten” genom att endast diskutera mäns ambivalens inför föräldraskapet.

Redan i ingressen så står det i hennes artikel att ”I svenska romaner kryllar det  av skildringar av mödrars ambivalens.” Det gäller inte bara svenska romaner. Jag skulle vilja ge ett par exempel här. I den kända romanen ”Vår man i Havanna” av Graham Greene så har frun övergett man och barn för en amerikan. Mannen får ensam ta hand om dottern som uppenbarligen är på väg in i tonåren. Trots hennes svek så uppfyller han löftet till henne att ge dottern en katolsk uppfostran trots att han själv är brittisk protestant.

Ett annat känt exempel är John Steinbecks ”Öster om Eden” där frun efter att ha fött två barn och varit otrogen med huvudpersonens bror lämnar familjen för vidare okända öden.

Ett mer drastiskt exempel från verkligheten på en mamma som är ambivalent inför sitt moderskap är boken ”Jag dödade mitt barn” av Michele G Remington och Carl Burak. Den handlar om en kvinna som efter att barnet fötts, ett barn som hon längtat efter, får en förlossningsdepression och tar livet av barnet.

Och för mer än hundra år sedan blev Harry Martinsson övergiven av sin mor. Hon lämnade barnen och tog båten till Amerika. Hon trodde uppenbarligen på ett bättre liv utan barnen i ett annat land.

Foto: Wikimedia