Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Därför kommer Kina att dominera världen

Den ryska invasionen av Ukraina har fått västvärlden att sluta upp i sitt stöd för ett demokratiskt Ukraina och mot diktaturen i Ryssland. Men våra demokratier är i fara från ett annat håll.  

Trots gemensamma ansträngningar från västvärlden att motverka den ryska diktaturen och stödja ett demokratiskt Ukraina ser framtiden oviss och osäker ut för demokratin som styrmodell. Faktum är att demokratin som styrelseskick urholkats under de senaste decennierna och att den som vunnit mest på detta är diktaturen i Peking. Det finns också mycket som pekar på att Kina kommer att fortsätta sin frammarsch och bli allt mer dominant i världen. Genom att använda demokratins verktyg och den fria konkurrensen kommer Kina att sakta avveckla dem samma. Vad är det då som pekar mot en kinesisk dominans. 

Beroende
Västvärlden, och övriga delar av världen, har genom sin jakt på effektivitet och vinstmarginaler gjort stora delar av sin tillverkning, utveckling och logistik helt beroende av Kina. Vi såg till exempel under pandemins början hur vi i Europa inte kunde förse oss själva med munskydd. Det ekonomiska beroende gör också att västvärlden väljer att blunda för de övergrepp som sker i och av Kina. Visserligen kommer utrikesministrar att fortsätta kritisera Kina för deras förföljelse av oliktänkande och folkmordet på Uigurer i Xinjiang, men samtidigt vet båda parter att det inte finns någon tyngd eller konsekvens bakom protesterna – och kommunistpartiet kan lugnt fortsätta driva sin politik.
I såväl privatliv som i företagande och internationellt samarbete brukar det heta att man vill dela framtid och värderingar. I relation till Kina har dock dessa sanningar sopats bort, istället har västvärlden bundit ihop sig med Kina finansiellt och logistiskt. Det är svårt att få ett samarbete att bli långsiktigt hållbart när parterna går in i detsamma med helt olika utgångspunkter; väst vill vara effektiva och rationella medan Kina ser en möjlighet att öka sitt eget inflytande.
 

Politisk stabilitet
Genom sitt politiska monopol är det kinesiska kommunistpartiet helt frikopplat från behovet att utsätta sin politik och sina reformer för väljarnas godkännande. Utan fria och oberoende val kan kommunistpartiet istället lägga upp en långsiktig strategi för att kontrollera sin befolkning och dominera agendan på världsscenen.
De stora demokratierna med USA i spetsen har fallit för demokratins svaghet – att det är viktigare att agera kortsiktigt för att vinna nästa val än att bygga upp en stabil och långsiktig strategi för att säkra ett fungerande nationellt samhälle och internationellt samarbete.  

Vi ser här i Sverige hur politikerna, nu under ett valår, tävlar om att utlova sänkningar av el- och drivmedelsskatter trots att detta går tvärtemot vad vår planet behöver för att överleva. Kina har istället under decennier kunnat etablera sig som en dominerande “samarbetspartner” i Afrika, den kontinent som sitter på de största reserverna av jordens naturtillgångar. Det finns idag skolor i Afrika där barnen börjar dagen med att sjunga den kinesiska nationalsången och sedan lär sig mandarin istället för engelska. Den svenska debatten om dieselpriser känns då löjeväckande. 

Individualismen i västvärlden
Under de senaste decennierna har vi som individer i västvärlden blivit allt per självfixerade. Vi värderar våra egna fördelar högre än det som gynna samhället i stort. Vi ser hur våra samhällen har blivit allt mer segregerade, utanförskapet ökar samtidigt som antalet miljardärer aldrig har varit större. I ett demokratiskt samhälle blir diskussionen om “rättvisa” en av de viktigaste; en diskussion som måste debatteras, förankras och slutligen verkställas på ett sätt som den absoluta merparten av medborgarna ställer sig bakom. Utan en gemensam bild av vad som är “rättvist” ur ett långsiktigt perspektiv kommer våra samhällen att bygga in en instabilitet som kan få stora konsekvenser. Vi ser redan hur sprickan i det amerikanska samhället håller på att driva världens största demokrati mot en situation som mycket väl kan innebära intern väpnad konflikt.  

Långsiktigt överlever en demokrati bara när den frustrerade invandrartonåringen ser en framtid samtidigt som koncernchefen upplever att han “får något för mina skattepengar”.  Det faller att stort ansvar på våra politiker att ta debatten och formulera en hållbar vision om “rättvisa”, men det faller ett ännu större ansvar på oss medborgare att försöka se på samhället som helhet och inte bara på vad som är bäst för mig i stunden. Dessutom måste vi premiera politiker som vågar ta en diskussion om “rättvisa” och vågar formulera en vision om en fungerande framtid, nationellt och internationellt.  

Självcentreringen och individualismen har gått så långt i västvärlden att vi ser demonstrationer i många länder mot höga energi- och drivmedelspriser. Samtidigt vet vi alla att vi håller på att passera den punkt där vi människor kan påverka vilka miljö- och klimateffekterna kommer att bli. Vi fortsätter att resa till Thailand, att köpa billiga kläder från Asien och att äta nötkött – vi tycker att vi är värda detta – men ingen kan idag låtsas vara okunnig om effekterna av vårt agerande. Men jaget är viktigare än samhället eller Jorden i helhet. Denna inställning kan vara och en av oss påverka själva – och vi måste göra det. Med självfixeringen tar vi fel beslut.

I Kina går kommunistpartiet och staten före individen. Där har en individ bara det värde som hen skapar för kommunistpartiet. Detta ligger långt från det vi i väst skulle kalla “rättvisa”, men det cementerar tillräcklig stabilitet i samhället för att kommunistpartiet ska kunna fortsätta sin strategi mot världsdominans utan inrikespolitiska störmoment. Att det finns gigantiska skillnader mellan olika delar av befolkningen kan hållas effektivt i schack.  

Kvartalskapitalismen
Nära förknippad med vår självcentrering är också kvartalskapitalismen som styr våra börsbolag, näringslivstoppar, massmedia och politiker. Här är det mer en fråga om “hönan eller ägget” om vilket beteende som driver vilket.  

Som VD för ett börsbolag är ditt huvudsakliga ansvar att leverera efter de förväntningar som analytiker med sina modeller har hittat på. Når du inte dessa förväntningar “straffas” du på börsen. Det är både orimligt och tragiskt att vi tillåter välbetalda analytiker som sitter på bekvämt avstånd från bolagen de facto påverka beslut i enskilda bolag. Analytikerna behöver inte ta något ansvar och skulle de göra en felbedömning så är denna glömd redan till kommande kvartal, däremot har VD:n fått sparken. 

Kvartalskapitalismen gör också att företagen drivs att effektivisera och outsoucra delar av sin verksamhet – marginalerna måste ju ständigt förbättras. Detta driver att arbetstillfällen flyttas till Kina och att man gör sig beroende av tillverkning i världens största diktatur – men detta premieras på börsen och VD:n kan casha in sin bonus. Hur arbetsförhållandena ser ut i andra änden av världen eller hur miljön påverkas av tillverkningen där och av de långa transporterna är inte något som behöver beaktas mer än i de enskilda fall där det görs ett avslöjande reportage.  

Kina är inte bara en stor tillverkare det är också världens största marknad för västvärldens produkter; dessutom har man världens största och snabbast växande medelklass. För avsättningen av produkter (d v s tillväxt) blir därmed Kina också viktigt. Vi måste dock komma ihåg att de västerländska bolagen är bara välkomna i Kina, både för tillverkning och avsättning av sina produkter, så länge de inte stöter sig med kommunistpartiet. Ingen företagsledare vill hamna i konflikt med ledningen i Peking och därmed tappa marginaler och/eller tillväxt, vi får därför en naturlig självcensur där både företagsledning och analytiker stoppar huvudet i sanden – kvartalsrapporten är viktigare än demokratiska principer.  

I de flesta av västvärldens länder har det kapital som skall säkra medborgarnas pensioner placerats direkt eller indirekt på börsen. Kvartalskapitalismen bygger därmed inte bara ett beroende av billig arbetskraft i Asien, det riskerar också tryggheten för de egna medborgarna.  

Demokratin som modell vacklar
Churchill konstaterade att “Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra”. För att en demokrati skall fungera finns några grundläggande förutsättningar, som ingår i rättsstatens principer: 

  • Rättssäkerhet med självständiga domstolar 
  • Yttrandefrihet och frihet att organisera sig 
  • Pressfrihet 

Vi ser idag hur dessa grundläggande principer utmanas i våra demokratiska samhällen. I USA urholkar med “fake news”/”alternativa sanningar” och ändringar i valsystem både synen på och förutsättningarna för en fungerande demokrati.  I Europa ser vi hur regeringarna i Ungern och Polen försöker påverka och anpassa domstolarna för att dessa skall passa det egna syftet. Också journalister och press begränsas i sin granskningsroll och yrkesutövning.  

När demokratierna i USA och Europa försvagas minska också förmågan att möta den expansion som diktaturen i Peking leder. För ledare i Asien, Afrika och Sydamerika blir det mer förutsägbart att engagera sig med Kina än ett instabilt USA eller otydligt Europa. Därför är också den stora utmaningen och uppgiften för USA och Europa att stärka de grundläggande rättsstatsprinciperna och dess institutioner och dessutom göra grundlagarna stabila, så att dessa inte kan ändras om och när vi får odemokratiska partier på taburetterna.  

Kina äter sig in i demokratier
Det är inte bara bolag i västvärlden som söker sig till Kina, även kinesiska bolag söker sig till västvärlden. Så driver t ex kinesiska bolag den största hamnen i Grekland och en av de största i Europa (Pireus).  

Den stora skillnaden mellan västerländska bolag och kinesiska är att de senare inte är frikopplade från regeringen. Istället är det så att kommunistpartier använder bolagen för att påverka och skapa inflytande över enskilda regeringar/länder och EU som helhet. Så har till exempel Grekland stoppat ett uttalande från EU rörande bristande mänskliga rättigheter i Kina.   

Västvärlden har fått upp ögonen för riskerna, bland annat har China Telecom stoppats i USA, Huawei har stoppats från att driva 5G i flera länder och vi fick en debatt när ett kinesiskägt bolag skulle ansvara för säkerhetsutrustning på Arlanda. Däremot är det tyst om att ett kinesiskt bolag kommer att kontrollera Sveriges nya importhamn utanför Nynäshamn. Vår svenska lag om offentliga upphandlingar tar inte hänsyn till att centrala funktioner i samhället måste tryggas både säkerhetsmässigt och demokratiskt, lagen tittar i princip bara på pris, och där kan kinesiska bolag lägga sig lågt med Pekings goda minne. 

Vad kan göras
Världen har krympt och det är en nödvändighet för att vi framgångsrikt skall kunna ta itu med de stora globala frågorna, såsom klimat, energiförsörjning och resursfördelning. Bara genom samarbete – utifrån en gemensam problembild och lösningsinriktning – kan vi säkra en fungerande värld för kommande generationer. I diskussionerna som föregår detta samarbete kommer de stora länderna att vilja positionera sig så starkt det bara går, men detta får inte ske på demokratins bekostnad, då har vi förlorat redan från start.   

Om de demokratiska länderna i västvärlden vill ha långsiktigt stabila samhällen måste ofrånkomligen de demokratiska institutionerna och rättsstatens principer stärkas. Vi måste också ta en allvarlig politisk debatt om fördelningsfrågor, både nationellt och internationellt. Utan en stabil västvärld kommer Kinas strategiska och långsiktiga plan att dominera världsagendan att bli verklighet. 

Vi vet vad som måste göras; det kommer inte alltid att vara populärt men politiker och medborgare måste göra ett samhällsavtal om att gå denna väg, annars bör vi liksom barnen i Nairobi lära oss mandarin före engelska.  

Foto: Joshua Doubek