Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Fler kvinnor kan erbjudas en minimalinvasiv injektionsbehandling mot ansträngningsinkontinens

Urinläckage vid ansträngning är den vanligaste formen av inkontinens hos kvinnor. Injektionsbehandling, där man stödjer urinröret med ”bulking agent”, är en metod som tidigare främst erbjudits kvinnor som inte kan opereras. Nu kan fler kvinnor omfattas och själva välja sin behandling vilket uppmärksammades med anledning av inkontinensdagen 6 maj.

– Vår förhoppning är att injektionsbehandlingen ska minska läckaget och förbättra livskvaliteten hos kvinnorna, säger Riina Aarnio, överläkare på bäckenbottenmottagningen vid Akademiska sjukhuset.

Minst 500 000 svenskar lider av ofrivilligt urinläckage, urininkontinens, men knappt hälften söker vård och ännu färre utreds och behandlas. Ansträngningsinkontinens är förutsägbar och innebär urinläckage vid hosta, skratt eller lyft. Det är främst kvinnor som drabbas vilket bland annat hänger samman med anatomin, att kvinnor har ett kort urinrör och en svagare bäckenbotten. Till detta bidrar graviditet, förlossningar, östrogenbrist och ärftlighet. Faktorer som kan förvärra tillståndet är förstoppning, övervikt och långvarig hosta vid astma eller KOL, som leder till ett ökat buktryck. Dessutom försvagas stödjande strukturer såsom muskler och bindväv med stigande ålder.

Ansträngningsinkontinens behandlas traditionellt med bäckenbottenträning och eventuellt med TVT-operation. Operationen innebär i korthet att man lägger ett smalt band tillverkad av polypropylennät under urinröret. Enligt Riina Aarnio opereras färre kvinnor idag än för 5-10 år sedan.

Injektionsbehandling innebär att man i urinrörens övre del sprutar in kvaddlar av gel, som innehåller 97,5 procent vatten och 2,5 procent polyacrylamid. Det är en lösning som ursprungligen togs fram inom kosmetikakirurgin för att genom injektioner ta bort ansiktsrynkor. Injektionsbehandling har funnits på marknaden i över tio år som alternativ behandling för ansträngningsinkontinens i stället för TVT.

På Akademiska sjukhuset har injektionerna framför allt varit ett alternativ för kvinnor som inte kunnat opereras med TVT. Fördelar med inejktionsbehandlingen är att den kan göras i enbart lokal bedövning på ett mottagningsrum i stället för operation och att risken för komplikationer är obefintlig.

– Enligt en färsk, randomiserad studie har injektionsbehandlingen i stort sett inga allvarliga komplikationer och majoriteten av kvinnorna (64 procent) är nöjda. Det saknas dock studier på hur länge effekten varar av injektionerna men TVT-operation kan erbjudas kvinnor där effekten avtar efter något år,säger Riina Aarnio.

Hon förklarar att injektionsbehandlingen kan vara ett alternativ för vissa kvinnor, till exempel unga kvinnor som önskar få ytterligare barn eller kvinnor med lättare inkontinensbesvär, men också kvinnor som föredrar en injektionsbehandling i lokalbedövning i stället för operation eller kvinnor som helst vill slippa främmande nätmaterial med möjliga men ovanliga komplikationer i form av ytliga sår (erosioner) i vagina och smärta.

– Nu tänker vi börja låta patienterna vara mer delaktiga i sin vård och kunna välja sin behandling själva efter att ha fått information om förväntad effekt och risker, avrundar Riina Aarnio.

FAKTA: TVT-operation vid ansträngningsinkontinens

  • Innebär att man lägger ett smalt band tillverkad av polypropylennät under urinröret.
  • Kirurgen gör tre små snitt, dels i huden på nedre delen av buken, dels i slemhinnan under urinröret, via slidan.
  • Med ett specialinstrument dras bandet upp på bägge sidor om urinröret. Där ligger bandet som ett löst men stadigt stöd som förhindrar läckage vid hosta eller belastning av bäckenbotten.
  • Det är en mycket effektiv behandling där 96 procent av patienterna är nöjda efter operationen och resultatet kvarstår efter flera år.
  • Kirurgin kräver dock inläggning av nät och en risk för komplikationer även om de är sällsynta.
  • Alla kvinnor lämpar sig inte för denna metod, exempelvis de som har strukturella hinder eller de som genomgått tidigare strålbehandling.

Källa: Akademiska sjukhuset
Foto: Mostphotos