1. Varför har kommissionen beslutat att ingripa på marknaden just nu?
Gas- och elpriserna nådde rekordnivåer redan 2021 och nya rekordnivåer 2022, särskilt efter den ryska invasionen av Ukraina. De kraftigt stigande elpriserna i Europa är nära kopplade till det höga gaspriset, som leder till förhöjda elpriser på grund av att gaseldade kraftverk används för att täcka efterfrågan vilket styr prisnivån. Priserna började stiga förra sommaren när världsekonomin började återhämta sig från covid-19-restriktionerna. Därefter har Rysslands invasion av Ukraina och landets användning av gasleveranser som vapen förvärrat läget, och detaljhandelspriserna på el har stigit med nästan 50 % på årsbasis, räknat från juli 2021.
Energipriserna förväntas förbli höga, eftersom risken för nya avbrott i den ryska gasförsörjningen till EU leder till osäkerhet på marknaden. Samtidigt har tillgången till elproduktion i EU varit mer begränsad än vanligt under de senaste månaderna på grund av mer underhållsarbete vid kraftverk, lägre produktion av vattenkraft till följd av sommarens extrema väderförhållanden och stängningar av vissa äldre kraftverk. Detta har bidragit till energibrist och höga energipriser, vilket blir en börda för konsumenterna och industrin som hämmar den ekonomiska återhämtningen.
Elprisernas dramatiska stigning sätter press på EU:s hushåll, små och medelstora företag och industrin i stort. Utsatta kunder och energifattiga drabbas hårdast, samtidigt som allt fler medelinkomsthushåll och små och medelstora företag löper risk att inte kunna betala sina energiräkningar. Dagens förslag till krisåtgärder är ett svar på den centrala prioriteringen att skydda konsumenterna i EU från högre energipriser under vintern. Den föreslagna krisinterventionen är ännu ett inslag i kommissionens arbete med prissänkande verktyg som inleddes i oktober förra året och som pågått sedan dess.
2. När kommer dessa förslag att förverkligas och hur länge kommer de att gälla?
Förslaget till rådets förordning om ett nödverktyg för el och ett solidaritetsbidrag från fossilenergisektorn grundar sig på artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Därför kräver förslaget omröstning med kvalificerad majoritet i rådet för att godkännas, och antagandet av det är avhängigt av rådets interna förfaranden. Med tanke på det rådande krisläget har medlemsstaterna redan uttryckt sin avsikt att snabbt handlägga kommissionens förväntade förslag.
De föreslagna åtgärderna är av extraordinär karaktär och bör därför vara tidsbegränsade. Elkrisverktyget bör börja tillämpas senast den 1 december 2022 och löpa till och med den 31 mars 2023. Kommissionen har åtagit sig att genomföra en översyn av verktyget för krislägen på elområdet senast den 28 februari 2023, med hänsyn till elförsörjningssituationen och elpriserna i hela EU, och därefter lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten av översynen för rådet.
Solidaritetsbidraget från fossilenergisektorn kommer att gälla under ett år efter ikraftträdandet. Kommissionen kommer att genomföra en översyn senast den 15 oktober 2023, med avseende på det övergripande läget inom fossilenergisektorn och de överskott som genererats där, och därefter lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten av översynen för rådet.
Förslaget till rådets förordning omfattar regelbundna rapporteringsskyldigheter, med början den 1 december 2022, som innebär att kommissionen övervakar medlemsstaternas antagande och genomförande av åtgärder. Övervakningen är viktig för att EU:s inre marknad ska kunna fungera väl och upprätthålla integriteten, då fungerande gränsöverskridande energimarknader är avgörande om försörjningstryggheten ska kunna säkerställas i ett läge med energibrist.
3. Hur mycket kommer åtgärderna att påverka hushållens och företagens energiräkningar?
Kommissionens uppskattningar visar att medlemsstaterna på årsbasis skulle kunna driva in så mycket som 117 miljarder euro från det föreslagna tillfälliga intäktstaket för ”inframarginella” elproducenter. Intäktsöverskottet måste sedan kanaliseras till både privata och kommersiella slutförbrukare av el som drabbats av höga priser. Dessa intäkter kan användastill inkomststöd, rabatter, investeringar i förnybar energi, energieffektivitet eller teknik för minskade koldioxidutsläpp. Det stöd som tillhandahålls bör innehålla ett incitament för minskad efterfrågan. Beslut om den exakta fördelningen kommer att fattas nationellt i enlighet med förordningens principer.
De exakta intäkterna per land beror på mängden el som produceras med inframarginell teknik i landet och elprisnivån under den period då åtgärderna tillämpas. Åtgärderna kommer att variera beroende på energimixen och utformningen av stödsystem för förnybar energi i respektive land.
Det tillfälliga solidaritetsbidraget grundat på beskattningsbara övervinster som under beskattningsåret 2022 gjorts av energiföretag inom olje-, gas-, kol- och raffinaderisektorerna i unionen skulle kunna ge omkring 25 miljarder euro i offentligt intäkter, som ska omfördelas av medlemsstaterna i enlighet med unionsrätten. Enligt dagens förslag bör dessa vinster gå till hushåll och företag, även energiintensiva industrier, för att mildra effekterna av ihållande höga energipriser, minska energiförbrukningen och minska EU:s energiberoende.
Förutom de intäkter som genereras i EU-länderna kan en minskad efterfrågan inom elsektorn också bidra till lägre priser genom att behovet av dyr gaskraft för att tillgodose efterfrågan minskas.
4. Hur bör medlemsstaterna minska sin efterfrågan på el?
Genom det föreslagna krisverktyget för el kombineras en allmän minskning av efterfrågan på el bland alla konsumenter med fokus på minskad efterfrågan under högpristimmar. Enligt förslaget till rådets förordning bör medlemsstaterna eftersträva åtgärder för att minska den totala elförbrukningen med minst 10 % till och med den 31 mars 2023. Alla konsumenter kan bidra, även de som ännu inte har smarta mätarsystem eller apparatur för anpassning av förbrukningen under dagtid. Dessutom föreslår kommissionen, som ett sätt att särskilt inrikta sig på de dyraste timmarna av elförbrukning när gasen vanligen styr marginalpriset, också ett obligatorium på minst 5 % av bruttoelförbrukningen under utvalda högpristimmar, omfattande minst 10 % av varje månads timmar, då priserna förväntas vara de högsta. Genom detta obligatorium skulle i genomsnitt 3–4 timmar per vardag väljas ut, vilket i normalfallet motsvarar toppbelastningstimmar, men det kan också omfatta timmar då elproduktionen från förnybara källor förväntas vara låg och det krävs produktion från marginalanläggningar för att täcka efterfrågan.
Totalt kan en sådan riktad minskning sänka gasförbrukningen med omkring 1,2 miljarder kubikmeter under fyra månader. Detta innebär en minskning av gasförbrukningen för kraftproduktion med omkring 4 % under vinterhalvåret i hela EU. Det är medlemsstaterna skälva som får identifiera efterfrågetopparna på sina egna marknader. Det står också medlemsstaterna fritt att välja ut lämpliga åtgärder för att hantera den förväntade efterfrågeminskningen, förutsatt att dessa är förenliga med EU:s konkurrens- och elmarknadsregler på området.
5. Hur kommer intäktstaket för inframarginell teknik att fungera och hur har nivån bestämts?
Syftet med det föreslagna taket är att återvinna intäktsöverskott från elproducenter med lägre marginalkostnader, s.k. inframarginell teknik. Den omfattar förnybar energi, kärnkraft och brunkol. Sådana elproducenter har gjort oväntat stora ekonomiska vinster under de senaste månaderna. Genom att fastställa ett EU-tak på 180 euro för de faktiska marknadsintäkterna per MWh producerad el avser kommissionen att minimera den nuvarande efekten på det slutliga elpriset från prisstyrande marginalkällor som kol eller gas, samtidigt som en rimlig avkastning säkerställs för investeringar i berörd teknik.
Tanken med det föreslagna intäktstaket, som är avsett att gälla till och med den 31 mars 2023, är att det ska omfatta majoriteten av de inframarginella producenterna i EU. Därigenom äventyras inte heller befintliga anläggningars tillgänglighet och lönsamhet och framtida investeringsbeslut för ny infrastrukturproduktion i linje med EU:s politiska mål för 2030 och 2050. För att bibehålla en nödvändig säkerhetsmarginal avpassades taket till en nivå betydligt över marknadsaktörernas förväntningar på genomsnittliga marknadspriser vid efterfrågetopparna före Rysslands invasion av Ukraina.
Ett enhetligt intäktstak i hela unionen är nödvändigt för att bevara den inre elmarknadens funktion, eftersom den prisbaserade konkurrensen mellan elproducenter därigenom upprätthållas. För att säkerställa lika villkor skulle taket för marknadsintäkter tillämpas på intäkter från all el producerad av inframarginella producenter enligt definitionen i förordningen och omfatta alla marknadstidsramar, oavsett om elhandeln sker bilateralt (utanför de organiserade marknaderna) eller på organiserade marknader.
Intäkter som överstiger taket kommer att drivas in av medlemsstaternas regeringar vid tidpunkten för regleringen av transaktionerna eller därefter och måste kanaliseras till hushåll, företag och industrin i stort som alla är utsatta för höga elpriser. I förslaget till förordning föreskrivs också en möjlighet att fördela intäktsöverskott mellan medlemsländer som handlar med el, varigenom producentlandet kan dela en del av intäkterna till förmån för slutkunderna i den importerande staten. Medlemsstaterna uppmanas att till stöd för varandra sluta bilaterala solidaritetsavtal så att en del av de inframarginella intäkter som drivs in av den producerande staten överförs till slutanvändarna i medlemsstaten med låg elproduktion. Enligt förordningen ska sådana avtal ha slutits senast den 1 december 2022 i situationer där en medlemsstats nettoimport av el är lika med eller högre än 100 % jämfört med den i dess huvudsakliga exportland.
6. Hur kommer solidaritetsbidraget från fossilenergibolagen att fungera och hur har nivån bestämts?
Kommissionen har föreslagit ett tillfälligt solidaritetsbidrag från företag inom olje-, gas-, kol- och raffinaderisektorerna för att säkerställa att hela energisektorn betalar sin skäliga del i dessa tider då många drabbas av svårigheter. Detta är ett av leden i hanteringen av den extraordinära energikris som Ryssland underblåst med energiförsörjningen som vapen.
Solidaritetsbidraget blir ett komplement till inkomsttaket för inframarginell teknik och är inriktat på övervinsterna i fossilbränsleindustrin till följd av energikrisen. Bidraget kommer att drivas in av medlemsstaterna utifrån den del av 2022 års vinster som överstiger 20 % av den genomsnittliga vinsten under de föregående tre åren, med en procentsats på minst 33 %. Genom denna metod för fastställande av en minimisats säkerställs både rättvisa och proportionella solidaritetsbidrag.
I och med att solidaritetsbidraget inrättas som ett EU-instrument säkerställer vi att nationella åtgärder som inte samordnats riskerar att ge negativa spridningseffekter samtidigt som risken för rättstvister mellan företag och regeringar kan minskas avsevärt. En samordnad strategi kommer också att säkerställa överensstämmelse med målen för REPowerEU.
Medlemsstaterna kommer att ansvara för indrivningen av solidaritetsavgiften och omfördelningen av intäkterna i enlighet med unionsrätten. Intäkterna från solidaritetsbidraget bör användas till ekonomiska stödåtgärder till hushåll, särskilt utsatta hushåll, och hårt drabbade företag. Därigenom kan vi mildra effekterna av de höga energipriserna och bidra till sänkt energiförbrukning, stödja energiintensiva industrier, främja slutkundernas investeringar i förnybar energi, energieffektivitet eller annan teknik för minskade koldioxidutsläpp och gränsöverskridande projekt i linje med målen för REPowerEU.
Solidaritetsbidraget föreslås som en tillfällig åtgärd för att mildra effekterna av energikrisens för hushåll och företag i hela EU. Insatser mot energifattigdomen och krisens sociala konsekvenser, särskilt för att skydda anställda i utsatta branscher, är också en fråga om europeisk solidaritet. EU-länderna bör särskilt inrikta sig på dem som är hårdast drabbade av de kraftigt stigande energipriserna. Det gäller bland annat utsatta hushåll och energiintensiva företag eller företag som är pressade att påskynda sin gröna omställning.
Länderna bör agera solidariskt avsätta en del av intäkterna till gemensam finansiering av åtgärder för att maximera effekterna av solidaritetsbidraget och förebygga risken för fragmentering av den inre marknaden, så att de skadliga effekterna av energikrisens minskas eller investeringar i förnybar energi och energieffektivitet främjas.
7. Kommer befintliga nationella åtgärder att vara förenliga med denna nya EU-ram?
EU måste reagera gemensamt för att ta itu med de stigande elpriserna och deras inverkan på hushåll, företag och industrier. Det krävs en samordnad och solidarisk strategi i hela EU för att minskad efterfrågan på el, så att risken för eventuella större störningar minskas under vintermånaderna då elförbrukningen och elproduktionen från gas är högre. EU-länderna bör själva kunna välja lämpliga åtgärder för att uppnå målen för minskad efterfrågan, till exempel utbyggda befintliga system eller nationella incitament för att utveckla efterfrågeflexibilitet.
Det är också nödvändigt med en gemensam strategi för intäktsbegränsningar för inframarginell teknik, så att elsystemets funktion och gränsöverskridande handel och investeringar kan upprätthållas. Med en sådan strategi säkerställer vi att kraften kan cirkulera i Europa så att en kris med höga priser inte tillåts bli en försörjningskris.
Samtidigt behåller länderna rätten att införa ambitiösare åtgärder, både för minskad efterfrågan och begränsning av elproducenternas intäkter, så länge de är proportionerliga och är förenliga med unionsrätten, inte snedvrider elgrossistmarknadernas funktion och inte äventyrar investeringssignalerna.
Vad gäller solidaritetsbidraget, har kommissionen föreslagit en minimisats som anses vara både rättvis och proportionerlig. Medlemsstaterna kan besluta sig för att överskrida miniminivån och tillämpa en högre sats, eller kombinera det nya bidraget med liknande åtgärder som redan vidtas på nationell nivå. De kan också välja att tillämpa solidaritetsbidraget på ett bredare spektrum av företag, så länge detta är förenligt med den föreslagna förordningen.
8. Hur ser det ut på marknaderna för elterminer just nu?
Den nuvarande stressen på elmarknaderna beror främst på Rysslands aggression mot Ukraina och landets manipulation av gasförsörjningen. Detta är en exceptionell situation för energimarknaderna, med vissa sekundära effekter på derivatmarknaderna. Vi är inriktade på lämpliga begränsningar och minskningar av riskerna i det finansiella systemet. Marknaderna för elterminer spelar en roll i det här sammanhanget. Tack vare dem kan energiföretag skydda sig för risker, t.ex. det grossistpris de måste betala för leveranser eller det produktionspris till vilket de kan förvänta sig att sälja gas eller el.
Merparten av handeln med energiderivat sker på reglerade terminmarknader och clearas centralt genom centrala motparter. Det gällande regelverket för sådana marknader omfattar nödvändiga skyddsåtgärder, t.ex. marginalsäkerhetskrav för clearing mellan köpare och säljare. Om en part t.ex. hamnar på obestånd skyddas övriga marknadsaktörer från denna risk.
Genom kraven på säkerheter säkerställs finansiell stabilitet och detta bidrar till att ökat lugn på finansmarknaderna. Mot bakgrund av de kraftigt höjda gas- och elpriserna under det senaste året har energiföretagen tvingats ställa motsvarande högre kontantsäkerheter visavi centrala motparter, eftersom marginalsäkerhetskraven har höjts i takt med prisökningarna. Därigenom har energiföretag fått likviditetsproblem som föranlett krav på ändringar av reglerna om säkerhetskrav för marginalsäkerhetskraven.
Den 9 september uppmanade rådet (energi) kommissionen att utforma krislikviditetsinstrument för att säkerställa att marknadsaktörerna har tillräckliga säkerheter för att uppfylla marginalsäkerhetskraven och för att kunna hantera den ökade volatiliteten på terminmarknaderna. Kommissionen uppmanades också att eventuellt se över gällande riktlinjer för att få med reglerna om skyddsåtgärder. I enlighet med rådets begäran arbetar kommissionen tillsammans med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska bankmyndigheten (EBA) redan med ovanstående frågor samt med en rad alternativ för att se till att det finansiella systemet stöder åtgärder för att förbättra den rådande situationen, samtidigt som den finansiella stabiliteten bevaras.
Källa: Europeiska kommissionen
