I helgen samlades internationella forskare, läkare och över 1 000 besökare i Stockholm, på Läkaruppropets konferens om coronapandemin.
I ett fullsatt Waterfront i Stockholm samlades en stor grupp medicinare för att under rubriken “Pandemic Strategies – lessons and consequences” presentera forskningsresultat och diskutera erfarenheterna från de senaste årens pandemi. Konferensen var verkligt internationell, med deltagare och besökare från 17 länder, inklusive USA och Kanada. Och intresset för konferensen var stort med runt 1 000 besökare.
Öppningstalare på konferensen var den brittiske kardiologen Aseem Malhotra, som tog upp problematiken med att vi inte har en öppen och transparent dialog eller debatt om orsakerna till pandemin och konsekvenserna av massvaccineringen. “Utan att förstå grundorsakerna kommer lösningarna att vara bristfälliga”, konstaterade han. Sedan gick han in på problematiken med att många hälsomyndigheter är starkt knutna till läkemedelsindustrin. Så får t ex FDA (Usa) 65% av sina anslag från läkemedelsföretag, för NHS (Uk) är motsvarande andel 70% och i Sverige finansieras Läkemedelsverket till 75% av den industri vars produkter man skall granska. Detta innebär att myndighetens oberoende måste ifrågasättas. Även Riksrevisionen identifierade detta och skrev en kritisk rapport redan 2016, vilken den dåvarande regeringen avfärdade.
Som exempel på brister i oberoendet ser vi att Läkemedelsverket öppet redovisar biverkningar av olika typer av läkemedel, men för coronavaccinen är informationen gömd på hemsidan. Vi måste leta i separata pdf-filer på hemsidan för att få en bild av anmälda biverkningar. När vi väl hittat dessa kan vi konstatera att Läkemedelsverket rapporterar 420 misstänkta dödsfall p g a vaccinen.
Malhotra visade också hur merparten av alla läkemedel som släpps ut är kopior av tidigare versioner. I USA var det endast 11% av anmälda läkemedel under perioden 2000-2008 nya. Han konstaterade också att läkemedelsföretagen lägger dubbelt så mycket pengar på marknadsföring som på forskning och utveckling.
Foto: Olav Holten/Aftonkuriren
Bland övriga populära talare hittar vi Robert Malone, en av uppfinnarna bakom mRNA-tekniken, som pekade på riskerna med att våra hjärnor blir nästa “krigszon”. Med desinformation och ett enkelriktat narrativ, om t ex vaccinen, har ovetenskaplig information omvandlats till officiella fakta. De viktigaste kanalerna för detta narrativ är sociala medier.
Biologen Jonathan Gilthorpe, rapporterade officiell statistik kring rapporterade biverkningar och dödsfall från vaccinationerna, vilka ligger 1 000 gånger högre än för alla andra tidigare influensavaccin. Vaccinen visar också på stora avvikelser mellan batcher av samma läkemedel. Så har t ex vissa batcher från Pfizer visat sig ha så många och stora biverkningar att amerikanska myndigheter stoppade dessa på grund av stort antal “allergiska reaktioner”. Samma batch kan ha använts för över 800 000 vaccineringar i Sverige.
Vi fick också möta två sjuksköterskor, bland annat en som arbetat med rådgivning via Vårdguiden. De vittnade om en stark tystnadskultur inom sjukvården och om hur en av dem blev anmäld till IVO för att hon uppmanade en patient att anmäla biverkningar till Läkemedelsverket (vilket skall göras) och rekommenderat att patienten skulle avvakta med dos 2 tills patienten tillfrisknat från den infektion hen var drabbad av.
Bland besökarna träffade vi Silke Martin, som arbetar inom den tyska hälsovården, för att höra vad som får henne att ta sig till Stockholm för en konferens som denna.
– Jag är intresserad av erfarenheter från olika länder. Framförallt var jag chockad över hur snabbt det tyska samhället gav avkall på sina demokratiska principer. Jag hoppas få höra mer erfarenheter av detta från andra länder, förklarar Silke.
Törsten efter uppdaterad och trovärdig information var stor bland besökarna. De etablerade medierna, med sin okritiska hållning, har låg trovärdighet bland deltagarna, och man efterlyste en öppen och transparent dialog och debatt om den fakta som nu finns tillgänglig.
Anmärkningsvärt är att ingen av våra etablerade medier bevakade en så unik konferens. Att våra myndigheter inte är konsekventa eller transparenta och att våra politiker inte vågar uttrycka avvikande åsikter är beklämmande, men att den absoluta majoriteten av våra medier väljer att inte utföra sitt granskande uppdrag är skrämmande och en stor risk för stabiliteten i den svenska demokratin. Om inte medier tar sitt ansvar tappar vi en viktig garant för ifrågasättande, granskning och debatt – utan vilka en demokrati inte kan överleva långsiktigt.
Så länge vi inte har transparens och så länge de stora medierna blundar för fakta är behovet av denna typ av konferenser stor, vilket den stora besökarskaran bekräftar.
