Ett europeiskt forskarlag, lett från SLU, redovisar nu vad 20 års forskning säger om klimatförändringarnas inverkan på tio hjortdjur i Europa, Asien och Nordamerika. Även om mildare vintrar gynnar många hjortpopulationer, kan varmare och torrare somrar vara en fysisk påfrestning som driver populationer till nordligare områden. Dessa och andra insikter kan hjälpa viltförvaltningar att förstå hur hjortpopulationer kan reagera på framtida klimat, och anpassa sina strategier därefter. Artikeln, som publiceras i Global Change Biology, bygger på en analys av 218 vetenskapliga studier.
Klimatförändringar kan vara kopplade till en rad väderfaktorer som direkt påverkar vilda djur, såsom temperaturer, nederbördsmängder, snöförhållanden och extremväder. I viltförvaltningen är det därför viktigt att känna till hur sådana väderfaktorer påverkar olika arter, när det gäller kroppsfunktioner och hur beståndens storlek och utbredning förändras.
Ett europeiskt forskarlag, lett av Annika Felton från SLU, har nu gått igenom 20 års forskning om de tio viktigaste hjortdjuren som lever i skogsområden med både kalla och varma årstider (boreal och tempererad skog) på norra halvklotet. Det handlar om älg, rådjur, dovhjort, kronhjort, ren, wapiti, sikahjort, vitsvanshjort, svartsvanshjort och nordamerikansk vildren (caribou). Med hjälp av 218 publikationer ger forskarna en bild av vilka globala trender som kan ses när det gäller klimatförändringarnas inverkan på dessa arters fysiologi, beteende och populationsdynamik.
Klimatförändringar påverkar hjortdjur på alla nivåer
Med stigande globala temperaturer följer mildare vintrar, vilket kan vara fördelaktigt för många hjortdjur: de behöver mindre energi för att hålla värmen och det kan bli lättare att hitta mat. Å andra sidan kan varmare och torrare somrar överskrida gränsen för vad vissa hjortpopulationer tål, särskilt när det gäller värmestress och parasiter. Detta kan göra att djuren på kort sikt får försämrad fysisk kondition och på lång sikt kan det få dem att flytta längre norrut och därmed förändra sitt utbredningsområde. Detta är till exempel fallet för älgen, den största hjortarten och en av de arter som är bäst anpassade till kalla klimat. Älgen är mycket känslig för värme, och de sydligaste älgbestånden påverkas därför mer av klimatförändringar än de som lever i norra delen av utbredningsområdet.
Stigande temperaturer har visat sig påverka vikt och storlek hos älgar och rådjur, vilket kan få följder för beståndens framtida utveckling; en generation av mindre individer kan påverka efterföljande generationer och minska populationstillväxten. Även på kort sikt kan höga temperaturer påverka reproduktionen hos utsatta individer. I Italien har man sett att riktigt varma somrar omedelbart försämrar reproduktionsframgången hos både rådjur och kronhjort, via honornas fysiologi. Men givet förutsättningarna i hemområdet kan vissa hjortarter begränsa uppvärmningens negativa följder genom att vistas mer i andra delar av landskapet än vad de annars gör, eller genom att anpassa aktivitetsrytmen under dygnet.
Slutligen leder varmare vårar och höstar till att marken är snötäckt under en kortare del av året och snön är inte heller lika djup. Detta påverkar säsongsvandringarna hos arter som kronhjort och nordamerikansk vildren. Migrationen inleds tidigare på våren och försenas på hösten, vilket skulle kunna göra att vissa populationer av dessa migrerande arter tappar vandringsdriften på lång sikt.
Denna genomgång av 20 års forskning ger en global inblick i hur hjortdjur kommer att reagera på ändrade klimatförhållanden. Forskarna identifierade också flera frågor som behöver undersökas noggrannare, bland annat hur skogslevande hjortdjur påverkas av extrema väderhändelser, blötare höstar och annorlunda typ av snö i skogen (till exempel isskorpor, som försvårar födosök för renar som lever över trädgränsen). Forskarna hoppas att studien kan hjälpa personer som arbetar med förvaltning av skog och jakt att bättre förstå hur hjortdjur kan reagera på framtida klimatförhållanden, och att anpassa strategier för att bevara dem.
I projektet har Annika Felton samarbetat med forskare från Skogforsk i Sverige, NIBIO i Norge, INRAE i Frankrike, Luke i Finland och the Forest Research Institute i Polen.
Källa: Sveriges lantbruksuniversitet, SLU