Fredagen 24:e september har en ny svensk film premiär, ”Tusen gånger starkare”, baserad på Christina Herrströms bok med samma namn. Det är en bok som handlar om att utmana maktstrukturer, och konsekvenserna av det. För regin står Peter Schildt, som tidigare gjort tv-serierna ”Lycka till” och ”Xerxes”, och varit regiassistent åt Ingmar Bergman.
Till en högstadieklass kommer Saga. Hon har bott utomlands i flera år och bryr sig inte om alla oskrivna reglerna i klassen om hur man ska vara och vem man ska umgås med. Där finns Ludde, klassens kung, med sina två kompisar som gör som de vill och pratar utan att räcka upp handen, vilket accepteras av både klassen och lärarna. Och så finns där Mimmi, klassens drottning, med sina kompisar, och gruppen med nördiga killarna och gruppen med tysta tjejerna.
Berättarrösten, Signe, tillhör gruppen tysta tjejerna. Hon säger i början utav filmen att de borde hänga med gruppen nördiga killarna, men så gör man bara inte. Det tillhör de oskrivna reglerna. Men så kommer alltså Saga och vänder allting upp och ner. Hon finner sig inte i att killarna lämnar klassrummet efter teckningslektionen och låter tjejerna städa upp. Lärarna tycker till att börja med att hon är friskt fläkt och en behövlig inspirationskälla för tjejerna att ta för sig mer, och inte låta killarna styra hela tiden. Deras lärare Olle försöker få tjejerna att se att de låter killarna dominera lite väl mycket. Men han vågar aldrig ta tag i det på allvar på lektionen. Han låter killarna hålla på.
Under ett kvartssamtal ger han Saga i uppdrag att inspirera de andra tjejerna. Hon blir förbannad, hon tycker att det är hans och de andra lärarnas uppgift att ta hand om det. Men hon säger ingenting utan bestämmer sig för att spela rollen som inspirationskälla fullt ut. På lektionerna börjar hon bete sig som killarna och prata rakt ut utan att räcka upp handen. Men till skillnad från killarna blir hon tillsagd, men hon låter sig inte tystas. Tjejerna blir verkligen inspirerade och börjar ta efter henne, vilket skapar kaos. Varken killarna eller lärarna är van vid situationen. Olle, som i teorin vill ha jämställdhet, börjar ångra sig och vill ha ett slut på tjejernas uppror.
Det är ovanligt att se en film om ett så allvarligt ämne som är så bra. Den har både flyt och ett driv. Den är aldrig tråkig. Skildringen av klassen och deras sätt att prata känns naturlig. Men det är typiskt att gruppen med nördiga killarna knappt syns i filmen. I filmen, precis som skoldebatten i övrigt, är det de tuffa och högljudda killarna och de tysta blyga tjejerna som syns, förutom Saga. De tysta killarna får inte synas. Tysta killar passar inte in i bilden. I pressmaterialet vi fick till filmvisningen står rollfigurerna och skådespelarna presenterade, men ingen av de tysta nördiga killarna står nämnda med ett ord. De får inte synas.
Betyg: 5
