Sofia Coppola är aktuell med sin nya film ”Somewhere”, fyra år efter gräddbakelsen ”Marie Antoinette”. Här möter den framgångsrike, men trötte skådisen Johnny sin elvaåriga dotter Cleo och det förändrar hans liv.
Introscen: En svart ferrari kör runt, runt i en meningslös cirkel. Föraren Johnny Marco (Steven Dorff) är en skandalomsusad bad boy-skådespelare som bor på LA:s legendariska hotell Chateau Marmont (där John Belusshi knarkade ihjäl sig) och lever ett liv i överflöd. Hans dagar och nätter består av en dimma av drinkar, snygga tjejer, snabba bilar och fjäskande fans. Trots att han är lyckad och lever ett (för många) avundsvärt liv, mår han inte bra. När strippor uppträder för honom somnar han. Han verkar kort sagt deprimerad och ensam, trots all uppmärksamhet han får.
När hans elvaåriga dotter Cleo (Elle Fanning, som är utsökt i rollen) kommer på ett längre besök förändras hans värld. De gör allt tillsammans, hon följer med honom till Milano där han får ett filmpris och när de simmar i hotellpoolen ler den tungsinte Johnny på riktigt. En annan vacker scen är när Cleo visar sin far hur duktig hon är på konståkning. Han frågar henne förvånat hur länge hon tränat. ”I tre år”, svarar hon och han skäms. Han har försummat henne länge för ett liv av dekadens i Hollywood.
”Somewhere” är ett stillsamt far-dotter-drama som till stor del utspelar sig på olika hotell. Även Sofia Coppolas genombrottsfilm ”Lost in Translation” utspelar ju sig på ett hotell. Hon får fram en slags ljuv tomhet i sina filmer. Det anonyma i att någon annan bäddar ens säng, disiga främlingar vid hotellbaren, ouppfylld längtan, uppbrott som kan ske när som helst. Även debutfilmen ”Virgin Suicides” samt 1700-talsdramat ”Marie Antoinette” är fyllda med drömsk fluffighet. Atmosfären i ”Somewhere” är nedtonad, glidande och självklar på samma gång. Skådespeleriet är genomgående utmärkt. Musiken: Julian Casablancas ”I´ll Try Anything Once” (sångarens omtolkning av The Strokes ”You Only Live Once”) fungerar alldeles förträffligt. Ändå står det lite för still ibland, den lugna stämningen blir till en seg kola som fastnar i tänderna. Det blir till exempel några för många, långa tagningar av den svarta ferrarin i action. Dialogen är inte heller så spännande, även om det förekommer viss lågmäld humor. Den här filmen hade förutsättningar att skapa en större laddning mellan dottern och fadern, samt innehålla ett djupare perspektiv på Johnnys sorgsenhet. Men Cleo ställer aldrig sin far mot väggen, trots att han varit så frånvarande i hennes liv.
”Somewhere” fick Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig. När Sofia Coppola fick priset tackade hon sin far Francis Ford Coppola för allt han lärt henne. Man kan nog säga att ”Somewhere” är åt det självbiografiska hållet. I en intervju sa regissören att hon delvis vuxit upp på hotell eftersom familjen reste mycket under faderns filminspelningar.
Betyg: 3 (en stark trea) av 5.
Lina Hagelbäck
