Dyslexiförbundet FMLS har via en enkät konstaterat att cirka hälften av landstingen antingen inte utreder dyslexi eller ger hjälpmedel.
Förbundsstyrelsen säger i ett uttalande att vi har i Sverige en skollag och en hälso- och sjukvårdslag(HSL), som skall gälla lika för alla medborgare.
Därför är det märkligt och oacceptabelt att landstingen tolkar HSL så olika.
Landstingens agerande leder till att många barn och ungdomar inte får den utredning och det stöd de behöver. För andra är väntetiden alltför lång – upp till 2 år! – om en utredning, ofta efter en lång kamp äntligen beviljas. När stödet slutligen kommer, kan det vara alldeles för sent. De färdigheter i läsning och skrivning man går miste om i tidiga skolår går aldrig helt att reparera.
Berörda landsting motiverar sitt ointresse med att detta är kommunernas uppgift enligt skollagen eller också ger de andra tvivelaktiga förklaringar. Dyslexiförbundet menar att landstingen kan aldrig avhända sig sitt ansvar enligt HSL, såvida inte detta är avtalat och skatteväxlat och att man är förvissat om att kommunen träder in enligt HSL. Alltför många barn ramlar idag mellan stolarna!
Kommunerna har enbart ansvar enligt skollagen, men i svårutredda och svårbehandlade fall av läs- och skrivsvårigheter måste sjukvården träda in med sina expertkunskaper och hjälpmedelsresurser. Ungdomar behöver hjälpmedel även i hemmet för att klara läxor, surfa på internet och läsa böcker.
Källa: Dyslexiförbundet FMLS
