Choklad, praliner och karameller har blivit vardagsmat i Sverige.
De senaste 30 åren har vi nästan fördubblat vår konsumtion och blivit sockerslavar. Under samma period har folkleverantören Karamellkungen vuxit från ett litet källarföretag till ett imperium som omsätter 1,5 miljarder kronor om året.
Världsledande
Med 17 kilo i snitt per år är svensken världsledande som godisgris. Långt över EU-snittet på 8 kilo – och skyhögt mer än portugisen som bara mäktar med 2 kilo.
Två saker har gjort oss till hela världens sockertroll:
– Hög godiskonsumtion är en välfärds-åkomma, det är i rika länder man äter mycket godis. Och när plockgodiset kom till Sverige i mitten av 1980-talet började folk plocka påsarna fulla, säger André Persson som tillsammans med Thomas Hedlund släpper boken ”Godis åt folket nästa” vecka.
”Kompenserar festmåltiden”
Han ger dessutom en annan förklaring till svenskens godissug:
– Vi i norra Europa har ingen särskilt raffinerad matkultur, för oss är godis en festmarkör. Vi använder sockerkonfektyr som kompensation för en festmåltid, säger han.
Och till skillnad från sydeuropéerna – som betraktar godis som lite barnsligt – har svenskar inga betänkligheter att goffa som vuxna. Att inte äta godis ses som en social fallucka. André Persson säger att vi är stolta över vårt smågodis.
Ett kilo i månaden…
– Jag tror inte att många inser hur mycket vi stoppar i oss. Ett snittköp lördagsgodis ligger på 300 gram och på en månad blir det över ett kilo. Sedan kan du räkna själv
Du suger i köket.
Och tröstar dig med socker.
Varje svensk äter 17 kilo godis per år.
Det är mest i världen – och inget vi skäms över.
Källa:Godis åt folket/Cabisco, Leaf Finland, 2007.
