Igår gick andra delfinalen i Melodifestivalen. Vi får vara glada för att Babsan inte gick vidare. Trots att hennes/hans låt var en ren parodi på schlager/svensktopp så var den inte mycket sämre än de andra.
Den första låten att direkt gå vidare till Globen var ”I´m in love” med Sanna Nielsen. Den fantasilösa dussin-titeln säger allt om låten, som var en väldigt ordinär pop-dänga. Den var, till skillnad från de andra låtarna, inte direkt dålig, men heller ingenting man lägger på minnet. Att den inte var direkt dålig var förmodligen anledningen till att det var den första som gick vidare.
Andra låten att gå direkt vidare blev ”7 days/7 nights” med Brolle. Den kan beskrivas som Elvis möter 2011. Låten börjar bra men börjar snabbt krackelera. Refrängen passar inte alls ihop med resten av låten, vilken heller inte håller ihop. Brolle har ju varit med i en musikal där han spelade Buddy Holliday, och i den här låten verkar det som om han vill blanda rock och musikal, och ett otal andra musikstilar.
De två som gick till andra chansen var bland annat en artist som kallade sig The Moniker med en låt som hette ”Oh my God”. Det enda att säga om den låten är: Åh herre gud, vad dåligt! Det är riktigt dålig töntig trall-pop. Jag begriper inte hur någon kunde skicka in ett sådant här bidrag till att börja med, och det är ännu obegripligare hur det kunde tas ut. Att den kunde gå vidare till andra chansen överskrider allt sunt förnuft. Det kan bara förklaras av att konkurrensen bestod av Babsan. Den andra att gå vidare till andra chansen var ”My heart is refusing me”, en av två bra låtar som förstördes av en usel artist. Den andra var ”Elektrisk” med Anniela. ”My heart is refusing me” skulle säkert kunna vara en riktigt bra låt med en riktig artist som Chers, t.ex. Det var en låt i hennes stil.
Elisabet Andreassen, som är välkänd i dessa sammanhang, uppträdde med låten ”Vaken i en dröm”. I det här sammanhanget kunde den kallats ”Vaken i en mardröm”. Hon uppträdde under namnet Bettan. Hon hade onekligen en bra röst. Men låten var en musikal-sång, lika malplacerad i Melodifestivalen som Loa Falkman på sin tid.
Efter tävlingen roade jag mig med att gå in på Youtube och kolla in Melodifestivalen från 1974 och -75 och kunde konstatera vilken bra klass det höll jämfört med 2011. Till och med låtar som ”Fröken Ur-sång” med Titti Sjöblom och ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” med Ann-Christine Bärnsten är bra i jämförelse. Man kan undra hur stort genomslag Melodifestivalen har i de yngsta generationerna, de framtida tittarna. I en högst ovetenskaplig undersökning så frågade jag min sju-åriga dotter, som går i första klass, om det är populärt bland hennes klasskamrater. De pratar inte ens om Melodifestivalen.
