Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

En terapi som funnits i mer än 200 år

Foto: Wikimedia
Foto: Wikimedia
Över 200 år av klinisk erfarenhet och en allt snabbare utbredning av användningen av metoden inom sjukvården på skilda håll i världen – beror naturligtvis inte på en tillfällighet.

Behandling med homeopati: En terapi som funnits i mer än 200 år

Fem århundraden före Kristi födelse upptäckte Hippokrates att det fanns en likhet mellan ett ämnes toxiska (giftiga) egenskap och dess terapeutiska effekt. Han noterade bland annat att vit Hellebore som toxikologiskt framkallar koleraliknande diarréer också kunde användas för att framgångsrikt behandla just kolera. Han fann även att extrakt av Spansk fluga som toxikologiskt orsakar blåskatarr (cystitis) och blod i urinen, kunde användas i små doser för behandling av dessa symtom.

Hippokrates sammanfattade sina erfarenheter på den tidens typiska språk:

“Cystitis vilket är intet kan bota cystitis som är”

Med detta menade han att samma sak som kan orsaka en sjukdom det kunde också bota den. Under denna tid gjorde även andra medicinmän motsvarande upptäckter, dock utan att dra några praktiska eller generella slutsatser av det. Det var först omkring år 1790 som utvecklingen tog ett stort steg framåt. En tysk läkare vid namn Samuel Hahnemann hade konstaterat att ämnet kinin som användes för behandling av malaria också toxikologiskt kunde orsaka feberattacker liknande dem som det användes till för att lindra.

Medveten om Hippokrates erfarenheter formulerade han sin teori “similia similibus curentur” – det vill säga “att lika botar lika”. Men efter en mängd försök på sig själv och sina patienter kunde han konstatera att teorin enbart fungerade när mycket små och infinitesimala doser användes. Han fann också att man vid behandlingen måste ta mer hänsyn till individens anlag och kroppens försvarsmekanismer. Det är dessa grundläggande upptäckter och erfarenheter som ligger bakom utvecklingen av homeopatin.

Inom dagens medicinska forskning görs fortlöpande upptäckter som både delar och bekräftar teorierna bakom homeopatin. Effekten av infinitesimala doser bekräftas också av forskning kring immunologi och biologi. Det sker också en ständigt ökad uppmärksamhet på betydelsen av sjukdomsanlag och individuell behandling. Ett bra exempel på detta är behandlingen av allergier.

Den mycket stora kliniska erfarenheten av tillämpningen av den unika teorin bakom homeopatin under mer än 200 år, tillsammans med den aktiva forskningen på området, förstärker intrycket av att detta kommer tillhöra några av medicinens viktigaste upptäckter.

Ute i Europa och övriga världen har den homeopatiska läkemetoden använts i mycket större omfattning än vad som hittills varit fallet i Sverige. I europeiska länder som till exempel Tyskland, Frankrike, England, Holland och Luxemburg omfattas homeopatiska mediciner av systemen för läkemedels subventioner. Bara i Frankrike ordinerar ca 30% av alla allmänläkare regelbundet eller periodiskt ut homeopatiska medel till sina patienter och mer än 70% anser att det ger ett gott resultat och är ett bra komplement till den traditionella vården.

Över 200 år av klinisk erfarenhet och en allt snabbare utbredning av användningen av metoden inom sjukvården på skilda håll i världen, beror naturligtvis inte på en tillfällighet. Den ökande forskningen på området kommer troligen framledes också att förklara verkningsmekanismen bakom effekten av dessa små och potenserade doser.

I Sverige hänvisas till att det är just bristen på en godtagbar förklaring till hur homeopatin fungerar, som just är orsaken till att den inte accepterats officiellt. Men den pågående utvecklingen och goda erfarenheten från andra länder gör att man måste konstatera att det inte är frågan om att homeopatin inte kommer bli fullt accepterad i Sverige, utan snarare en fråga om när detta kommer att ske.

Betydelsen av tillgången till en medicin som har effekt utan att vara förenad med biverkningar är naturligtvis stor. I många länder kan till exempel de läkare som har kunskaper om homeopati använda homeopatisk medicin när denne anser det effektivt och traditionell medicin när så erfordras. Detta är en stor fördel eftersom patienterna inte utsätts för onödiga risker för biverkningar och samhället sparar pengar. Homeopatiska medel kostar som oftast endast cirka 1/3 av vad traditionell medicin normalt betingar och ger inte heller upphov till de betydande kostnader, som eftervård av läkemedels biverkningar förorsakar samhället.

Skälen är med andra ord många för dem som arbetar med sin egen och andra människors hälsa, att inte skjuta homeopatin åt sidan. Gamla och förlegade uppfattningar som inte grundar sig på kunskaper hör inte framtiden till. Ett enkelt sätt att själv skaffa sig en bättre kunskap om homeopatin är att ta del av all den litteratur som finns på området.

Vid intresse kan läsa mer i boken “Må bättre till kropp & själ” kan lånas på ditt bibliotek, köpas av din lokala bokhandlare eller av någon nätbokhandlare.

Källa: Presskontakt