Hur man sänker självkänslan i botten för de mindre lyckligt lottade i samhället, det får en att tänka till.
När bröllopsyran lagt sig och livet återgår till verkligheten så kan vi börja pusta ut efter alla känsloyttringar,glitter och glamour, skönhet och förundran,va skönt att kunna andas ut och inse att man slipper all etikett och protokoll. Gud så skönt! Här var det ingen kosmetika! Här var det ingen fasad!
En flykt i fantasins värld, ett sätt att slippa vara den man är. Ok det var ett sött och lyckligt par,men det är ju inga man känner, lek med tanken! Det som skulle vara imponerande vore om en Doktor som räddar liv fick medaljer och riddar, hertig titel.
Ha en galaföreställning för Herr Doktor, han om någon skulle förtjäna det, det djävliga med alla högheter och exellencer och alla andra fina namn är att bara för att man har en titel betyder det inte att man är förmer än andra, inte fan lurar de mig med deras skådespel, media har skapat all hysteri, pr kampanj, ett sätt att göra kungahuset populärt.
Allt kan man sälja med mördande reklam, tanken kan vara att om man gör det så öppet som möjligt för allmänheten, så blir det mindre klagomål och gnäll om kungahuset.
Lars Ohly var den enda med kurage som själv tog egen ställning i frågan, där han inte smittades utav bröllopsyran. Man kunde se på tv när Svt filmade hemifrån Lars Ohly där han värmde upp snabbmat i ugnen, skönt att se lite utav verkligheten. Det fick en att tänka på ett talesätt ”allt är inte guld som glimmar” som lockar och pockar, suck! Tänker på en sagovärld där alla är lyckliga, med ett lyckligt slut, men den världen jag lever i är ingen saga! Är det inte en konstig värld vi lever i.
