Militär bakgrund, minst två meter lång, stark och man – så klart. Så skulle en beskrivning kunna se ut av en polis vid någon av polisens regionala och nationella insatsstyrkor. Men beskrivningen kunde inte vara mer felaktig.
– Jag tror att många har den bilden av en insatspolis. Om jag tittar tillbaka på mig själv när jag sökte till polis och funderade lite på mina alternativ så hade jag nog också lite av den bilden, säger ”Bell, som egentligen heter något annat, och som sedan ett halvår tillbaka arbetar som operatör vid regionala insatsstyrkan i region Mitt.
Varför tror du att många har den bilden av insatspoliser?
– I grund och botten tror jag att det handlar om normer i samhället. Vad som är manligt och kvinnligt, vad man kan göra som man eller kvinna, säger ”Bell” och fortsätter.
– Kravprofilen och rekryteringsprocessen ser lika ut, oavsett om du är man eller kvinna. För att kunna bli insatspolis behöver du uppfylla elva egenskaper som finns i vår kravprofil. Bara en av dessa elva handlar om fysik. Övriga tio egenskaper handlar om mjukare värden där könet inte har någon som helst betydelse.
Så det finns ingen typisk insatspolis?
– Om alla skulle vara stöpta i samma form, med samma förutsättningar och samma styrkor, så hade vi som grupp inte varit lika bra som vi är idag. En bra insatspolis är mer än bara styrka och snabbhet. Kvinnor och män har olika fysiska förutsättningar, samtidigt har vi som individer olika kompetenser, vilket gör oss mer kreativa och nyttiga som grupp.
”Bell”, som lämnade Norrland för Uppsala där hon sedan sex månader tillbaka är en del i den regionala insatsstyrkan, är en av få kvinnor inom nationellt insatskoncept. Genom att slå hål på myterna kring den typiske insatspolisen hoppas hon att fler kvinnor ska söka.
– Jag tror att många kvinnor egentligen är intresserade av att söka sig till oss. Men att man kanske tror att det är en typiskt grabbig och brölig jargong. Men det stämmer inte. Insatsverksamheten går verkligen i frontlinjen när det handlar om grupp- och personutveckling och vi jobbar mycket med mjuka värden. Dessutom är vi en ganska ung organisation där det ännu finns stora möjligheter att påverka, och en verksamhet där det satsas mycket, säger ”Bell” och fortsätter.
– Om vi bara lyckas attrahera män så tappar vi nästan 50 procent av potentiellt superduktiga operatörer. Operatörer som, oavsett kön, har viktig och nödvändig kompetens som gör oss som grupp bättre.
Vad gör ni för att få fler sökande?
– För egen del, och i samverkan med våra lärosäten, så har jag via NIK (Nationellt insatskoncept) kvinnligt Forum varit på plats och föreläst för blivande poliser. I mars var vi i Umeå och i april i Stockholm. Intresset där har varit otroligt stort, både bland män och kvinnor. Vi hade avsatt 15 minuter för frågor efter föreläsningen, men frågestunden pågick i över en timme, och det var jättekul.
Som ett led i att kunna rekrytera, men också behålla redan befintliga kvinnliga operatörer, startades kvinnligt forum som har haft en viktig roll i att allt fler kvinnor söker sig till insatsstyrkan
– Tanken med forumet är att kvinnor inom verksamheten ska kunna utbyta erfarenheter. Både kulturfrågor och psykosocial arbetsmiljö. Men också mer praktiska frågor som till exempel att anpassa utrustning och uniform för att passa kvinnor bättre. Forumet är särskilt viktigt med tanke på att vi ännu är ganska få och att vi är utspridda geografiskt.
Vad har kvinnligt forum haft för betydelse för verksamheten?
– Väldigt mycket. Från början fanns det bara uniformer anpassade för män, likaså skyddsvästarna krävde en del modifiering för att passa bättre. I dag finns det både uniformer och utrustning anpassade för kvinnor, och vi bjuds in för att prova ny utrustning.
Vad fick dig själv att söka till insatsgruppen?
– Framförallt kändes det som ett spännande jobb där vi jobbar med de spetsigaste händelserna. Den utmaningen tilltalade mig. Men också möjligheten att kunna utbilda mig och uppdatera min kompetens vid sidan om uppdragen.
Trots att ”Bell” och övriga insatsoperatörer oftast rings in vid allvarligare och farligare händelser känner hon sig trygg.
– Vi anpassar alltid vår taktik och tar aldrig några onödiga risker. Vår grupp är väldigt riskmedvetna och vi hanterar dessa situationer på ett sätt som gör att jag känner mig trygg på jobbet.
