2019 blev bostadsområdet Gårdsten i Göteborg det första utsatta området som Polisen bedömde hade förbättrats. I en ny avhandling har forskaren Kim Roelofs frågat de boende hur de upplever området i dag. Hon diskuterar också hur mycket socialt ansvar som ska läggas på allmännyttiga bostadsbolag.
1997 bildades det allmännyttiga bostadsbolaget Gårdstensbostäder som fick ansvaret att säkerställa en postiv utveckling för Gårdsten. 2019 blev bostadsområdet det första som flyttades från kategorin ”särskilt utsatt” till ”risk” på den lista som Polisen upprättar över särskilt utsatta områden.
Framhålls som gott exempel
Sedan dess har Gårdsten fått mycket positiv uppmärksamhet i media. Utvecklingen framhålls också som gott exempel av Göteborgs stad, som vill att alla kommunens bostadsbolag ska dra lärdomar av Gårdstensbostäders arbete.
Samtidigt har boendesegregation och inkomstskillnader mellan socioekonomiskt olika grupper vuxit i Sverige. Sverige har gått från nationellt koordinerade områdesinsatser till att det främst är kommunala bostadsbolag som ges ansvar för att utveckla marginaliserade bostadsområden.
—Vad betyder områdesutvecklingen för dem som bor där? Hur har de upplevt den? Egentligen finns det två historier om Gårdsten: å ena sidan den om ett exemplariskt område, å andra sidan den om ett stigmatiserat område, säger Kim Roelofs som nu disputerar vid Malmö universitet.
Upplever fortfarande stigmatisering
Det finns väldigt få studier som studerar hur boende ser på insatser som ska höja ett område. I avhandlingen undersöker Kim Roelofs vilken effekt bilden av Gårdsten haft. Hon har intervjuat 21 personer och också gått runt i området med flera av dem. Mot bakgrund av intervjuerna målar hon upp en komplex bild där de boende varken tycker att allt är så bra som det framställs, eller att det är dåligt och känns otryggt.
— De flesta är positiva till Gårdstensbostäders insatser, men de upplever också att området fortfarande är stigmatiserat, säger Kim Roelofs.
Service saknas
Personliga relationer med personer som inte bor där och som fortfarande har en negativ bild, är en sak som nämns. Man tar även upp problemen med service som inte finns, att det inte finns så stort utbud av butiker och att de fått vänta jättelänge på en ny skolbyggnad. Busstidtabellen har också ändrats till det sämre för Gårdstenborna.
—Många skriver under på att det blivit bättre. Samtidigt är de bekymrade över utvecklingen i området, de ser att unga rekryteras till kriminella nätverk och oroas över att halka ner på Polisens lista igen, säger Kim Roelofs.
Mycket fokus på säkerhet
Men Kim Roelofs har inte primärt intresserat sig för vad som blivit sämre eller bättre, utan snarare för hur man ska tänka kring områdesutvecklingsinsatser som den i Gårdsten.
—Ett bostadsbolag kan inte bygga en ny skola, det kan inte tvinga affärer att etablera sig. För mig har det varit viktigt att reflektera kring om vi vill att allmännyttan ska åläggas det här ansvaret eller vill vi gå tillbaka till bredare kommunala insatser och även vissa statliga investeringar.
Vidare ska inte Polisen se till att det finns jobb, rimliga hyror eller renoveringar som inte driver upp kostnaden. Det sätts mycket fokus på säkerhet och Roelofs vill nyansera diskussionen.
— Kommuner och deras bostadsbolag har som mål att deras områden inte ska finnas med på polisens lista. Kommunen har ett mycket bredare välfärdsansvar som hamnar i skymundan. Varför ska vi lägga så stor vikt vid en lista som en aktör som jobbar med säkerhet tagit fram? Det är inte så enkelt, säger Kim Roelofs.
Källa: Malmö universitet
Foto: Mangan02
