Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Den motvillige monarken

Colin Firth (som kung Georg VI) Stillbildsfoto: Laurie Sparham

”Den motvillige monarken” skulle passa bra som svensk titel på den här filmen, om inte den titeln redan var upptagen. Det är ett porträtt av en man som mer eller mindre mot sin vilja tvingas bli kung när fadern dött och brodern abdikerat. Han är motsatsen till alla maktlystna män som gör allt för att bli kung. Dessutom lider han av svår stamning och dålig hälsning. Men han är lyckligt gift och har två döttrar. En av dem ska 1952 bli drottning Elizabeth II.

Att tvingas hålla tal inför en grupp människor kan vara pressande nog för många, och om man dessutom lider av stamning kan det bli rent plågsamt. Om man sedan dessutom förväntas hålla ett officiellt tal inför tusentals människor plus lika många radiolyssnare är det inte svårt att föreställa sig vilken pärs det måste vara. I filmens inledning är det precis så för den stackars Hertigen av York, som skulle bli George VI. Innan han ska upp och hålla talet så ser man på honom hur nervös han är och folk runt omkring honom tycker att det är pinsamt. Men är man Hertig av York och kungens näst äldsta son så ska man klara av sådana saker. Som det sägs i filmen: En kung som inte kan tala vad är det då som är kungligt i honom? Dagens brittiska kungligheter är reducerade till skådespelare som ska visa upp sig för folket och hålla tal. Det gör ju inte hans ångest lättare precis. Titeln är väldigt fyndig, ”King´s speech”. ”Speech” betyder ju ”tal” och har samma dubbelbetydelse som det svenska ordet. Kungens talfel och de tal han måste hålla är centrala i filmen.

Helena Bonham Carter som drottning och Colin Firth som kung. Foto: Laurie Sparham

Det är en film om en man som blev kung tack vare en levnadsglad storebror som följde sitt hjärta och därmed fick lämna tronen. Men för den skull är det inte en film riktad till rojalister och folk som är speciellt intresserade av kungligheter. Det är, som tur är, inte en hyllning till brittiska kungahuset. Den är snarare motsatsen, den är rätt kritisk till monarkin som system. I filmen framställs monarkin som en gyllene bur som hänger och dinglar högt ovanför folkets huvuden. Och kungligheterna står i buren och vinkar ner till folket, som förväntas hurra och hylla konungen. Kungligheterna själva förväntas bete på ett visst sätt, och får, till exempel, inte gifta sig med vem som helst. Kungens äldste son, som först tar över tronen, måste välja mellan tronen och sin kärlek, en amerikanska som varit gift två gånger. I en scen säger ärkebiskopen: ”Kungen kan inte gifta sig med en kvinna som är skild. Det går inte!”. Som tur är så är det lite bättre nuförtiden. Filmen utspelar sig 1934. Norges kronprins gifte sig ju med en frånskild kvinna. Men det är fortfarande ett krav att kungens gemål måste vara kristen och, underförstått, vit. Hur skulle kronprinsessan Victoria gjort om hon blivit kär i en arab eller afrikan? Hade hon följt sitt hjärta och avsagt sig kronprinsess-titeln, eller hade hon låtit pappa kungen välja ut en mer passande gemål?

Regissören Tom Hooper har tidigare gjort bland annat ”The Damned United”, om Brian Clough och hans 44 mardrömslika dagar som manager för engelska mästarna Leeds United. Han har även gjort personporträttet ”John Adams”, om USA:s andra president. Colin Firth är lysande som Albert, hertigen av York. Han har tidigare medverkat i bland annat ”The English Patient” och ”Love Actually”.

Foto: Laurie Sparham

Premiär: 4 februari 2011

Betyg(1-5): 4