Poesi: Kärlekens hopp

Foto: Daniel Ekholm

Hjärtat flödar med kärlekens värme, hoppets energi strålar ut och släcker mörkrets svarta täcke, värmen stiger upp igen och motar stundens tvivel.  Hjärtat matar själen för stunden med ljusets värme, du värms upp, och söker hoppets stjärna, tiden stannar lugnet består, du blir hel för stunden, hjärtat kokar hjärtat längtar, hur länge består hoppet innan mörkrets täcke åter tar sin plats. Ge aldrig upp, håll mörkrets täcke ifrån dig, ge aldrig upp,ty låt hjärtat alltid flöda med dig.

Jag och du, hjärta mot hjärta  kind mot kind, hjärta som längtar så att hjärtat spricker, själar som möts och skiljs, hjärtan som letar, hjärtan som famlar i mörkret, skriker av smärta. Jag ylar som en ensam varg, en varg som älskar så att hjärtat tynger ner själen, ett hjärta som kämpar, som kämpar mot hopplösheten. Ett hjärta,ja ja sån är jag, ett hjärta som alltid tror på kärleken, ingen kan ta mitt hjärta, hjärtat som fortfarande tror på människans godhet, ty kärleken kan ingen ta ifrån mig, då ylar jag, ingen ska behöva känna kyla, kärleken ska bestå.

Hoppet glimmar och ljuset klarnar, musiken smeker i ljuva toner, tankarna består i lugnets hjärta, du andas ut  och når trygghetens famn, du glömmer mörkrets täcke som faller i glömskans värld.