Prisade solisten Kerstin Avemo ensam på scen och en surrealistisk urpremiär. Regissör David Radok är tillbaka med en ny oväntad operadubbel: Nyckeln till drömmarna & Vox humana – som utforskar våra illusioner om verkligheten och den fullkomliga kärleken. Premiär 13 april.
Kerstin Avemo är en av Europas mest framstående operasångare med unikt klar, hög sopran. Sedan genombrottet med Lulu på GöteborgsOperan 2002 har hon åstadkommit en lång rad djupt berörande rolltolkningar världen över. Men på sätt och vis står hon inför sin hittills största utmaning nu i vår – när hon ska förmedla ena halvan av operadubbeln Nyckeln till drömmarna & Vox humana helt ensam på scen.
– Det är inte säkert att jag skulle ha vågat detta för tio år sedan. Eller om det inte hade varit David Radok som regisserat. Jag litar på att han har en bild för hur jag ska fixa det. Och jag är fruktansvärt glad över att få prova, säger hon under repetitionsarbetet.
I Francis Poulencs Vox humana (uruppförd 1959) spelar Kerstin Avemo en kvinna som desperat försöker rädda sitt kärleksförhållande. Hon talar i telefon med sin före detta älskare och kastas mellan hopp och förtvivlan och ser till slut bara en utväg.
Nyckeln till drömmarna som inleder föreställningen består av tre scener ur den tjeckiske kompositören Bohuslav Martinůs opera Julietta (1938). Detta verk har aldrig tidigare iscensatts. Därmed en urpremiär.
Här försöker Michel, gestaltad av Joachim Bäckström, återfinna Juliette, som han utnämnt till sitt livs kärlek efter att endast hört hennes röst en gång för länge sedan. Men är hon verklig eller en fantasiskapelse? Spelplatsen är en kuststad där alla tappat minnet, befolkad av en rad mystiska karaktärer, bland annat en försäljare av minnen, gestaltad av Anders Lorentzson.
Idén att spela de två kortoperorna tillsammans kommer från regissör David Radok, med sällsynt förmåga att hitta broar mellan till synes väsensskilda verk, tidigare i Riddar Blåskäggs borg/Erwartung (2015) och De sju dödssynderna & Gianni Schicchi (2017).
Tematiken som han utforskar denna gång är våra illusioner – om verkligheten, tiden, oss själva och om det perfekta förhållandet, den fullkomliga kärleken. David Radok har även skapat scenografin, som i linje med tematiken rymmer optiska illusioner och surrealistiska inslag. Dörrar som inte kan öppnas, skeva perspektiv och skuggor från obefintliga föremål.
Franska dirigenten Claire Levacher – flerfaldigt prisbelönt och utsedd till ”Chevalier des Arts et des Lettres” av franska kulturdepartementet – binder samman dessa två skilda verk till en sammanhållen musikalisk upplevelse.
Källa: GöteborgsOperan
