Antalet anmälda hatbrott har blivit färre de senaste åren. Men inget tyder på att brottsligheten sjunker. Tvärtom ökar de främlingsfientliga hatbrotten – särskilt under ett valår.
Allt färre hatbrott anmäls, visar Brås senaste hatbrottsrapport. Tydligast märks det för hatbrott med homo-, bi och heterofobiska motiv. 2012 anmäldes drygt 30 procent färre än fem år tidigare.
Trenden för främlingsfientliga hatbrott är den motsatta. Särskilt ökar afrofobiska och romska motiv, med drygt 20 procent vardera.
– I valtider, när alla åsiktsyttringar blommar upp, intensifieras hatbrotten, säger Daniel Godman, på hatbrottsgruppen i Stockholm City, till polisen.se.
Få anmäler hatbrott
75 procent av hatbrotten som utreds har i dag främlingsfientliga motiv. Detta samtidigt som främlingsfientliga partier kommer in i folkvalda församlingar runt om i Europa.
– De har alltid en svans med människor efter sig som uttrycker sina åsikter på ett betydligt mer tydligt, och ibland olagligt, sätt. Ju högre upp i hierarkin organisationerna befinner sig desto längre är svansen, säger han.
Ett stort problem är att så få anmäler hatbrott – särskild de med homo-, bi och heterofobiska motiv.
– De som utsätts för det har ofta mycket fördomar att kämpa med i vardagen och orkar inte anmäla, säger han.
Vet var gränsen går
Det avgörande för att få fler att anmäla är att öka förtroendet för Polisen, enligt Håkan Sandahl, länspolismästare i Jönköping och den som genomför regeringsuppdraget att utveckla Polisens hatbrottsarbete. Något som har varit svårt det senaste halvåret när Svenskarnas parti flera gånger fått demonstrationstillstånd av Polisen.
– Debattörer har då påstått att Polisen inte ingriper mot hets mot folkgrupp, även om det inte är hets mot folkgrupp. Det blir ett stort problem eftersom det då framstår som att Polisen inte gör vad den ska, säger Håkan Sandahl.
De främlingsfientliga grupperna har i dag bra koll på var gränsen går. Även om de har samma åsikter, uttrycker de sig inte på samma sätt som för 15 år sedan: de använder inte hakkors och gör inte Hitlerhälsningar offentligt.
– Därför går juridiken och det allmänna rättsmedvetandet inte alltid i takt, säger han.
Bevisa motivet innan brottet
En annan svårighet, som länge lyfts fram, är statistiken. Det går inte att följa ett hatbrottsärende från anmälan till dom eftersom det inte finns en särskild brottskod, och därför vet man inget om hur uppklarningsstatistiken ser ut.
– Men det är bara en liten del av hatbrotten som klaras upp. Det är svårt att bevisa brottet eftersom det inte bara handlar om att bevisa vad som hänt utan också vad som drivit gärningsmannen, säger Håkan Sandahl till polisen.se
Vid en misshandel på en tunnelbaneperrong i Stockholm för en tid sedan gick några personer mot några andra och skrek ”sieg heil” och misshandlade dem sedan. De dömdes för misshandel och fick straffskärpning på grund av hatbrottsmotivet.
– Det är knepigare när de först efter misshandeln säger något enstaka rasistiskt eller inte säger något alls. I de framgångsrika fallen kan man ofta bevisa motivet innan brottet begås, säger Daniel Godman.
Dubbel utsatthet
För att nå framgång i utredningsarbetet gäller det att identifiera motivet tidigt.
– Det som vi inte gör rätt från början är svårt att springa i fatt senare. Vi är bra på att fånga vad som hänt och att dokumentera skador, men jag är inte säker på att vi alltid frågar ”varför?”, säger Håkan Sandahl.
Det speciella och särskilt allvarliga med hatbrott är man inte utsätts för dem på grund av vad man gör utan på grund av vem man är.
– Det är en dubbel utsatthet för brottsoffren – du blir inte bara misshandlad utan du får också veta att det är för att du är mörkhyad, säger Daniel Godman.
• Hatbrott är brott som begås mot en person på grund av dennes etnicitet, hudfärg, sexuella läggning eller religion.
• Det finns tre rena hatbrott: hets mot folkgrupp, olaga diskriminering och förtalsbrott. Dessutom kan alla andra brott ha ett hatbrottsmotiv. Döms man för det skärps straffet. Kritiker menar att det sker alltför sällan.
• 86 000 personer mellan 16 och 79 år uppger att de utsatts för främlingsfientliga hatbrott under 2011, enligt Brås nationella trygghetsundersökning. Cirka 13 000 för homofobiska hatbrott.
• 2012 anmäldes 5 500 hatbrott. 72 procent av dem hade främlingsfientliga eller rasistiska motiv. 13 procent homo-, bio- eller heterofobiska motiv. 6 procent hade islamofobiska motiv. 5 procent kristofobiska och andra antireligiösa motiv. 4 procent hade antisemitiska motiv. 1 procent hade transfobiska motiv.
• 40 procent av hatbrotten är olaga hot och ofredande. De näst vanligaste är våldsbrott och ärekräkning, enligt Brå.
• Regeringsuppdraget ska införa en gemensam definition av hatbrott med åklagare och Brå, stärka kunskapen om hatbrott inom Polisen och öka förtroendet för Polisen i de brottsutsatta grupperna. Uppdraget redovisas i början av nästa år.
