Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Fågelinfluensavirusens kamp mot immunförsvaret kartläggs steg för steg

I influensavirus hos vilda fåglar finns ett protein, NS1, som i vissa fall kan stänga av människans immunförsvar. Muhammad Munir från SLU har i ett doktorsarbete studerat egenskaper hos detta protein, som förekommer i två varianter. Den typ som finns i virus som infekterar däggdjur visade sig vara bättre på att hämma produktionen av försvarssubstansen beta-interferon i mänskliga celler.

Kroppens första försvarslinje mot virus består av små proteiner, interferoner. Dessa bildas mycket tidigt i en infektion, ofta inom loppet av några timmar, och de kan påverka virusets förmåga att föröka sig inuti cellen. Alla angripande virus är mer eller mindre känsliga för interferoner och behöver därför mekanismer som ”tar hand om” värddjurets interferonsvar.

Muhammad Munir har i sitt doktorsarbete arbetat med influensavirus, ett virus som kan spridas mellan människa och djur och som har stor potential att orsaka världsomfattande och allvarliga sjukdomsutbrott. I tidigare undersökningar har det visat sig att influensavirus hos vilda fåglar innehåller ett protein, kallat NS1, som i vissa fall kan blockera människans immunförsvar. Detta är sannolikt en grundförutsättning för att ett virus ska kunna infektera människor. Förmågan att kringgå människans immunförsvar har dock varierat, och Muhammad Munirs forskning har handlat om mekanismerna bakom denna variation.

SLU-forskarna har tidigare visat att den genetiska variationen bland influensavirus är ganska begränsad. Proteinet NS1 finns dock i två tydligt skilda genvarianter; den ena (allel A) hittas hos influensavirus som förutom fåglar även infekterar olika däggdjur (människa, gris och häst), medan den andra (allel B) i princip uteslutande hittas hos influensavirus som infekterar fåglar. När Muhammad Munir och hans kollegor testade de två proteinvarianterna i cellkulturer visade det sig den variant som hittas i ”däggdjursvirus” har en starkare förmåga att hämma produktionen av beta-interferon i humana celler.

I en annan studie undersöktes de strukturella skillnaderna mellan de två NS1-varianterna och hur dessa påverkar proteinernas samspel med olika komponenter i människoceller. Sammantaget belyser studierna NS1-proteinets mångsidiga natur och bekräftar dess oumbärliga roll för influensavirus.

Källa: Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.