Inför valet har ungdomsarbetslöshetens storlek, inverkan på densamma av LAS och hur ett effektivt lärlingssystem skulle kunna påverka blivit heta debattfrågor mellan de olika partiernas företrädare. Småföretagarnas Riksförbund rekommenderade för ganska länge sedan våra politiker att studera den danska Flexicurity modellen.
Alla är överens att ungdomsarbetslösheten i Sverige är på tok för hög. Socialdemokraterna skyller på den borgerliga alliansen och påstår att den fördubblats sedan 2006. I procent räknat är det inte helt fel men man glömmer att sättet att räkna förändrades genom att heltidsstuderande ungdomar som söker jobb togs in i statistiken år 2007. Detta för att anpassa den till sättet att räkna inom EU. ,
Siffrorna talar dock sitt tydliga språk. Räknat på enhetligt sätt hade Sverige i maj 2010 en ungdomsarbetslöshet på 26 %, vilket är 6 procentenheter högre än snittet inom EU. Ett av de länder som klart avviker från snittet är Danmark som ståtade med en så låg siffra som strax över 12 %.
Vad har då danskarna som inte vi har i Sverige? Jo, de har bland annat ett väl fungerande lärlingssystem som tillåter t.ex. ungdomar att pröva på olika yrken med lägre ingångslöner vilket gör att arbetsgivarna gärna anställer.
Småföretagarnas Riksförbund rekommenderade för ganska länge sedan våra politiker att studera den danska Flexicurity modellen och skrev en rapport om den. Vi visade också i en detaljerad rapport hur det fungerar i Österrike.
Nu vill Folkpartiets Jan Björklund öka antalet lärlingar på gymnasiet från 8 000 till 40 000 (2014). Kostnaden för detta skulle enligt förslaget bli ca 1 miljard kronor men inom allianser råder ingen enighet. Hur kan man tveka över en kostnad på 1 miljard när man samtidigt har infört jobbskatteavdrag som kostat ca 100 miljarder. SFR tror inte att det blir någon kostnad alls. Det skulle omedelbart betala sig självt. Fler ungdomar i arbete, lägre kostnader för bl.a. småföretagare och bättre fart på arbetsmarknaden.
Vad har vi i Sverige som man inte har i Danmark? Jo, vi har LAS som enligt Maud Olofsson ligger ”som en våt filt över arbetsmarknaden” och förhindrar all flexibilitet och expansion. Sist in – först ut vid en krissituation utan hänsyn till kompetens och arbetsförmåga gäller med något litet undantag som dock facket måste godkänna. Inte att undra på att småföretagarna är tveksamma till att anställa ungdomar. Dels kostar de i stort sett lika mycket att anställa som en något äldre med erfarenhet och dels riskerar de att tvingas avskeda dem enligt LAS även om det skulle visa sig att personen i fråga är högkompetent.
Sammantaget fungerar arbetsmarknaden i Sverige jämfört med t.ex. Danmark så här:
Höga ingångslöner för ungdomar utan arbetslivserfarenhet och –meriter. Detta ger en lönestruktur som inte gynnar ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Det kostar inte mer att anställa någon med erfarenhet. Ett välfungerande lärlingssystem skulle förändra den saken och ge ungdomar större chans att etablera sig i arbetslivet. Ett sådant system behöver inte vara helt kopplat till skolan utan kan fungera även för sådana som vill pröva på nya yrken. Så är det i Danmark.
Dålig koppling mellan skolan och arbetslivet. Många, mindre studiebenägna eller med lägre studieförmåga, tvingas kvar i teoretiska studier med dåliga resultat som följd när flertalet troligen skulle göra väl ifrån sig inom ett lärlingssystem med praktisk yrkesutbildning. Här kommer Björklunds förslag till sin rätt. Fler motiverade ungdomar som snabbare skulle kunna finna sin plats i livet
En arbetsrätt som genom LAS är helt rigid och bromsar flexibilitet och möjlighet till nyanställningar på de villkor som småföretagarna önskar. Den våta filten som Maud Olofsson talar om är en realitet.
Om våra politiker inte var så hemmablinda utan studerade hur man gjort i en del andra länder, tog lärdom och vågade ta striden med facket i dessa frågor skulle, en sänkning av ungdomsarbetslösheten till dansk nivå, innebära minst 100 000 nya jobb inom en kort tid.
Källa: Småföretagarnas Riksförbund
