I närmare 30 år har könsfördelningen i Sveriges kommunfullmäktige stått relativt stilla. I 76 kommuner var över 60 procent av ledamöterna män efter det senaste valet – men ingen fullmäktige hade så stor andel kvinnor. Här publiceras statistik för samtliga kommuner.
I fyra kommuner var över 70 procent av ledamöterna i kommunfullmäktige män efter valet 2018.
– Störst obalans mellan könen var det i Trelleborgs kommun, där 74,5 procent av ledamöterna som valdes in 2018 var män, säger Helena Löf, expert på jämställdhetsstatistik på SCB.
Kommunfullmäktige med störst respektive minst andel män och kvinnor efter valet 2018
| Kommun | Män (%) | Kvinnor (%) |
| Trelleborg | 74,5 | 25,5 |
| Örkelljunga | 73,0 | 27,0 |
| Ljusnarsberg | 71,4 | 28,6 |
| Båstad | 70,7 | 29,3 |
| Svedala | 68,9 | 31,1 |
| Kinda, Munkedal | 68,6 | 31,4 |
| Dals-Ed | 67,7 | 32,3 |
| Vellinge | 66,7 | 33,3 |
| Vaggeryd, Hörby, Tjörn, Arboga, Mora | 65,9 | 34,1 |
| Gnosjö, Uppvidinge | 65,7 | 34,3 |
| […] | […] | […] |
| Munkfors | 47,6 | 52,4 |
| Trollhättan | 47,5 | 52,5 |
| Arvika | 46,9 | 53,1 |
| Lycksele | 46,7 | 53,3 |
| Kungsör | 45,2 | 54,8 |
| Haparanda | 43,3 | 56,7 |
| Värmdö | 43,1 | 56,9 |
| Pajala | 42,9 | 57,1 |
| Grums, Hällefors | 41,9 | 58,1 |
| Lekeberg | 41,2 | 58,8 |
| Riket | 56,7 | 43,3 |
Det finns olika definitioner av jämn könsfördelning. I statistiken är det vanligt att man drar gränsen vid fördelningen 60–40 procent. Om en grupp består av minst 40 procent kvinnor eller män anses könsfördelningen vara jämn. Om en grupp består av mer än 60 procent kvinnor är den kvinnodominerad, och består den av mer än 60 procent män är den mansdominerad.
– Med den definitionen fick 76 kommuner en mansdominerad fullmäktige efter förra valet, medan ingen blev kvinnodominerad. Kvinnor var i majoritet i 29 av landets 290 kommuner, men som högst var andelen kvinnliga ledamöter 58,8 procent, säger Helena Löf.
Går att ifrågasätta
Genomsnittet för fullmäktige i samtliga kommuner var 56,7 procent män och 43,3 procent kvinnor.
– Utifrån 60–40-principen nådde vi en jämn könsfördelning vid valet 1994. Därefter har den legat på ungefär samma nivå efter varje val. Samtidigt kan man ifrågasätta om könsfördelningen är jämn om det alltid är kvinnor som ligger nära 40 procent och alltid är män som ligger nära 60 procent, säger Helena Löf.
Könsfördelningen i kommunfullmäktige 1970–2018
Könsfördelningen i kommunfullmäktige
| År | Kvinnor (%) | Män (%) |
| 1970 | 14,0 | 86,0 |
| 1973 | 17,1 | 82,9 |
| 1976 | 22,9 | 77,1 |
| 1979 | 28,7 | 71,3 |
| 1982 | 29,2 | 70,8 |
| 1985 | 30,3 | 69,7 |
| 1988 | 33,8 | 66,2 |
| 1991 | 34,1 | 65,9 |
| 1994 | 41,3 | 58,7 |
| 1998 | 42,6 | 58,4 |
| 2002 | 42,4 | 57,6 |
| 2006 | 42,3 | 57,7 |
| 2010 | 43,0 | 57,0 |
| 2014 | 43,7 | 56,3 |
| 2018 | 43,3 | 56,7 |
Fakta: Kvinnor i kommunfullmäktige
Kvinnor kunde väljas in i kommun- och stadsmannavalen från och med år 1909. Men det var först tio år senare som kvinnor kunde rösta i kommun- och landstingsfullmäktigeval på samma villkor som män.
Under 1900-talet gick Sverige från att kommunfullmäktige enbart bestod av män till en jämn könsfördelning år 1994. Detta om vi räknar samman alla Sveriges kommunfullmäktige och om vi med en jämn könsfördelning menar att minst 40 procent är kvinnor och minst 40 procent är män. Sedan dess har andelen kvinnor varit strax över 40 och andelen män strax under 60 procent.
”På tal om kvinnor män” ges ut vartannat år och innehåller jämställdhetsstatistik inom en rad områden som inkomster, brott, utbildning, makt, hälsa och det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
Källa: SCB
