Personer som på sin fritid tränar längdskidåkning och kanotslalom i artificiella skidspår och forsarär fokuserade på prestation. Trots att personerna annars är intresserade av miljöfrågor anses det inte viktigt för träningen. Blir naturen och miljön en viktigare del av sporten kan det dock gynna idrottens hållbarhetsarbete, enligt ny forskning.
– Vind, blötsnö, vågor och andra externa faktorer har traditionellt varit en viktig del av idrott, att bemästra förutsättningarna i stället för att få något tillrättalagt, säger Daniel Svensson, biträdande universitetslektor i sport management.
Historiskt har idrotten inte tagit sig an miljö och hållbarhet i någon större utsträckning.
– Det senaste decenniet har dock mycket hänt, men spänningen mellan prestationsökning och hållbarhet har hittills inte diskuterats särskilt djupgående.
Parallellt går utvecklingen för vissa utomhussporter mot specialisering, standardisering och sportifiering.
Blicken i backen
I en ny studie intervjuas ambitiösa längdskidåkare och kanotslalomåkare, en form av elitmotionärer som vill förbättra sig och delta i tävlingar, om varför de väljer att träna i konstgjorda idrottslandskap och vad de förväntar sig.
Daniel Svensson beskriver hur åkning kan ske för en person med stor passion för längdskidåkning.
– En dag är det skidutflykt med familjen, och det viktigaste är utsikten och hela upplevelsen. Nästa dag däremot gäller träningspass med blicken i backen och pulsklockan på och omgivningarna är då av mindre betydelse.
Prestation är den logik eller motivation som styr hur människor tränar i konstsnöspår och artificiella forsar, och det inverkar på miljöns hållbarhet.
– Traditionellt är detta väldigt naturnära idrotter. Men i dag finns bättre förutsättningar för prestation med specialutvecklade material och mer avancerad utrustning. Det konstgjorda idrottslandskapet blir mer förutsägbart vilket kan vara bra ur prestationssynpunkt.
Ökat ekologiskt avtryck
Utvecklingen riskerar dock att leda till ett ökat ekologiskt avtryck, exempelvis i form av stor åtgång på vatten och energi samt att ta stora ytor i anspråk. Detta kan störa djurlivet och den biologiska mångfalden.
– Numera är det hos en del utövare inte lika viktigt att klara av natur och väder, utan man fokuserar på att skidspåren är välpreparerade, att det är hyfsat förutsägbart och att tiden man presterar är jämförbar med andra utövares. Naturupplevelsen hamnar långt ner på listan.
Utövarna som intervjuades är allmänt sett väl medvetna om miljö och natur. De sa också i intervjuerna att det kan vara ett problem att de i prestationsjakten glömmer andra värden.
– I träningssituationen styr inte tankarna om miljön. Kan däremot naturen få ett större värde inom idrotten så skulle det kunna gynna den miljömässiga hållbarheten. Om tävlingsarenorna skulle förändras till att bli mer naturnära skulle träningen behöva följa efter. Andra faktorer är att väga in faktorer som transporter och nedskräpning i resultatet vid olika tävlingar, som Vasaloppet och andra har börjat kika på.
Jämförbarheten avgör
Intervjuerna visar på en stor acceptans för inskränkningar i perfektionen om de är gemensamma för alla. Det är jämförbarheten som är avgörande, snarare än en viss given tid.
– Miljöfarliga skidvallor är ett exempel. De bästa vallorna är inte bra för miljön, men många skidåkare använder dem så länge andra gör det. Förbjuds de för alla är det dock inga problem att avstå. Att det ska vara rättvist för alla är en springande punkt.
Ytterligare en faktor är anläggningarnas placering.
– Förr idrottade de flesta i närområdet där det fanns snö eller vattendrag. Nu kör många bil till ett konstgjort landskap i stället. Men frågan är inte svart eller vit och det finns även stora hälsovinster i att människor tränar och rör på sig. Det är också möjligt att en konstsnöanläggnings miljöpåverkan vägs upp av att skidåkare i södra Sverige kan avstå ännu längre resor till områden med natursnö.
Mer om sport och miljömässig hållbarhet
Studien är gjord av Daniel Svensson, Malmö universitet, och Erik Backman, Högskolan i Dalarna, och bygger på intervjuer med åtta utövare, 18-59 år gamla varav sju män och en kvinna. De ägnar sig åt längdskidåkning eller kanotslalom på en hög hobbynivå.
Studien innefattar inte någon miljömässig livscykelanalys av enskilda anläggningar eller personer.
Hela forskningsartikeln i Sport, Education and Society: Where does environmental sustainability fit in the changing landscapes of outdoor sports?: An analysis of logics of practice in artificial sport landscape
Studien är en del av forsknings- och samverkansprojektet Mistra Sport & Outdoors. Till sommaren nästa år planeras en bok, ”Sport, Performance and Sustainability” på förlaget Routledge, om att inom idrotten förena prestationslogik med långtgående miljömässig hållbarhet.
Källa: Malmö universitet
Foto: Antoine Lamielle
