För att en demokrati ska fungera så bra som möjligt krävs att politikerna som styr landet återspeglar befolkningen. Etniska minoriteter är ofta underrepresenterade i många länder, inklusive de nordiska länderna. Detta kan skapa problem. En ny undersökning försöker ta reda på varför det är så få personer med utländsk bakgrund som finns i styrande politisk position.
Principen om deskriptiv representation innebär att etniska minoriteter bör ha en representation i parlamentet (till exempel riksdagen) som återspeglar deras andel i befolkningen. Tyvärr är verkligheten inte alltid i linje med detta ideal.
Denna underrepresentation kan vara problematisk eftersom det kan leda till att vissa åsikter inte hörs, att minoriteter känner sig främmande inför politiken och att politiska reformer som gynnar invandrargrupper uteblir. Dessutom kan underrepresentationen signalera att samhället inte är positivt inställt till etnisk mångfald, vilket i sin tur kan förvärra problemen.
Magnus Carlsson, docent i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet, har tillsammans med två forskarkollegor i Norge genomfört en omfattande studie där de undersöker mekanismerna bakom nomineringsprocessen till partilistorna. Han förklarar:
– I många valsystem, inklusive i Sverige, krävs det att vara listad på ett partis valsedel för att kunna få röster från väljarkåren och bli vald och representerad i parlament eller riksdag. Eftersom etniska minoriteter är underrepresenterade på partiernas valsedlar, väcker det frågan varför det ser ut så.
Inte brist på tillgängliga kandidater
– En möjlig förklaring är att det finns för få tillgängliga individer bland etniska minoriteter. det vill säga problem på ”utbudssidan”. Det kan finnas hinder som gör att etniska minoriteter inte är lika benägna att kandidera till politiska positioner på grund av individuella resursbrister eller låg socioekonomisk status. Det kan också finnas demografiska faktorer som spelar in, till exempel skillnader i utbildningsnivå, ålder och kön.
Dock visar två nya svenska studier att invandrare är lika ambitiösa och intresserade av att kandidera till politiska positioner som majoritetsbefolkningen. Detta ger inget stöd för att bristen på tillgängliga kandidater kan förklara underrepresentationen på partiernas valsedlar, berättar Magnus Carlsson.
– Istället kan underrepresentationen av etniska minoriteter bero på faktorer på efterfrågesidan. Det kan finnas olikbehandling av minoritetskandidater som förhindrar dem från att bli listade på partiernas valsedlar. I många valsystem, inklusive de nordiska länderna, spelar de lokala partiets ”gatekeepers” en viktig roll i att godkänna kandidater som ska listas på valsedeln. Tidigare forskning har visat att olikbehandling av minoritetskandidater kan förekomma i denna process.
Men varför skulle de som väljer ut kandidaterna inte inkludera minoritetskandidater på partiets valsedel?
– En möjlighet är att de har fördomar mot etniska minoriteter och därför inte anser att de passar som politiker, säger Magnus Carlsson. Dessa fördomar kan vara baserade på stereotyper, rasism eller att man tror att minoritetskandidater har sämre förmåga som politiker. Alternativt kan de som väljer ut kandidaterna av strategiska skäl ta hänsyn till vad de tror väljarna tycker.
Politikerna kan tro att väljarna är fördomsfulla eller att de inte skulle rösta på en lista med etnisk mångfald (om man tror att väljarna har fördomar eller tror att minoritetskandidater presterar sämre som politiker). Så de som väljer ut kandidaterna kan avstå från att inkludera etniska minoritetskandidater på partiets valsedel antingen på grund av sina egna fördomar eller för att de tror att väljarna inte skulle föredra det.
Experiment med riktiga lokalpolitiker
– I vår studie försökte vi undersöka om det förekommer fördomar i den process där partierna väljer ut kandidater till sina valsedlar. Vi utförde ett experiment med 1 149 riktiga lokalpolitiker i Norge. Politikerna fick bedöma profiler (liknande CV:n) av fiktiva kandidater som eventuellt skulle kunna vara med på partiets valsedel.
För att mäta etniska fördomar jämfördes politikernas bedömningar av profiler som slumpmässigt använde antingen ett vanligt norskt namn eller ett namn som tillhörde en etnisk minoritetsgrupp. Ett experiment genomfördes bland väljare för att undersöka om politikernas eventuella fördomar stämmer överens med väljarnas fördomar.
– Något överraskande finner vi att etniska minoritetskandidater rankas högre än majoritetskandidater. Vår analys indikerar att detta resultat inte drivs av strategiska överväganden utan av normativa och psykologiska faktorer på individnivå – politiker som uttrycker en stark motivation att framstå som icke-fördomsfulla rankar etniska minoritetskandidater högre.
Resultaten från studien tyder på att etniska fördomar bland väljare är ett viktigare problem att ta itu med än fördomar bland partieliten när det gäller att minska underrepresentationen av etniska minoriteter inom politiken. Det visade sig att en betydande del av väljarkåren, särskilt de som röstar på högerpartier, hade reservationer mot att rösta på en partilista med många etniska minoritetskandidater.
Detta kan påverka politikers beslut att främja mer mångfald på partilistan, även om de själva föredrar det. Det betyder inte att fördomar bland ”gatekeepers” inte spelar någon roll, men att det finns andra faktorer som kan vara mer avgörande för underrepresentationen av etniska minoriteter inom politiken.
– Det är viktigt att notera att resultaten i studien är mest relevanta för länder med valsystem och nomineringsprocesser liknande Norges. Det är rimligt att anta att resultaten främst kan generaliseras till länder med liknande majoritets- och minoritetsbefolkning som i Norge, där förekomsten av minoriteter i väljarkåren är relativt nytt. Även om Sverige och Norge liknar varandra på många sätt, finns det också skillnader mellan länderna som kan påverka generaliserbarheten av resultaten.
Om studien
Presenteras i artikeln ”Are Politicians Biased Against Ethnic Minority Candidates? Experimental Evidence from Norway”, accepterad för publicering i The Journal of Politics
Källa: Linnéuniversitetet
Foto: Jiří Sedláček
