För den samiska konstnären Britta Marakatt-Labba, som lever nära naturen, blir förändringarna i den globala uppvärmningens spår alltmer uppenbara. Tack vare Nationalmusei Vänner Bengt Julins fonds mycket generösa gåva ingår hennes verk Máilmmi liegganeapmi (Global uppvärmning II) numera i Nationalmuseums samlingar.
Det rör sig under ytan. Tematiken i Britta Marakatt-Labbas konstnärskap har, sedan starten 1979, varit naturen, miljöförstöringen och den samiska kulturen. Hennes material är tråden och textilen. Verket består av ljusbeige tygbitar, som representerar is och snö. Över dessa finns en mängd spår från djur och människor. Sjoken av permafrostens is och snö har brustit av det varmare klimatet, blått vatten och röd lava sipprar fram. I mitten bildar sprickorna en ring. Denna är ett återkommande motiv i Marakatt-Labbas verk och symboliserar tidens gång och släkternas fortlevnad. I ringen finns urmödrarna, klädda i röda mössor. Enligt samisk tradition finns de under jorden och försöker med alla medel skydda naturen. Den svarta trappliknande formen representerar gruvan i Kiruna och de ingrepp på naturen som malmbrytningen inneburit.
Britta Marakatt-Labba är en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Hon rönte stor internationell uppmärksamhet 2017 med sitt 24 meter långa broderi Historija, som visades på samtidskonstutställningen Documenta 4. Vidsträckta landskap, där tunna, spretiga stygn blir till vindpinade fjällbjörkar och renar på snö har för många blivit synonymt med Marakatt-Labbas stilistiska uttryck. I Máilmmi liegganeapmi (Global uppvärmning II) har hon arbetat med en annan teknik – applikation i flera lager av linne, siden, tyll och spets sammanbundna av fritt symaskinsbroderi på ytan blandat med handbroderi i vitt och rött moulinégarn. 2007 gjorde Marakatt-Labba verket Máilmmi liegganeapmi (Global Warming I) i samma teknik, vilken ägs av Umeå universitet. I Nationalmuseums verk från 2021 har betydligt fler sprickor i isen uppstått.
– Verket utgör ett viktigt tillskott till Nationalmuseums samlingar, säger Cilla Robach, chef för samlingsenheten och ansvarig för samtida konsthantverk och design.
– Det lyfter angelägna frågor om klimatet samtidigt som det visar på den tekniska mångsidigheten i Britta Marakatt-Labbas konstnärskap, utan att frångå hennes estetiska uttryck.
Verket visas på den stora retrospektiva utställningen Britta Marakatt-Labba. Sylvasse sting på Nasjonalmuseet i Oslo 15 mars-25 augusti 2024, innan det kommer ställas ut på Nationalmuseum i Stockholm.
Verket är inköpt till de offentliga samlingarna tack vare generös finansiering från Nationalmusei Vänner Bengt Julins fond. Nationalmuseum använder inga statliga medel till förvärv utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.
Fakta
Britta Marakatt-Labba
Máilmmi liegganeapmi (Global uppvärmning II)
Källa: Nationalmuseum
Foto: Frankie Fouganthin
