Gandhinismen är inte död i Indien. Genom kraftiga civila protester har man lyckats åstadkomma en god grund för ett verkningsfullt arbete mot korruption.
Indien har de senaste månaderna upplevt en rad korruptionsskandaler; en efter en dyker de upp med förgreningar till höga profiler inom byråkratin och politiken.
Det har blivit en vurm hos folk i Indien, speciellt hos politiker, att citera Mahatma Gandhi och tala om hans politiska verk och ställningstaganden. Samtidigt är hans ideologi knappast synbar i praktiken i dagens Indien. Ett undantag som dykt upp nyligen är Anna Hazare. Hazare, en 72-årig före detta militär som genomgått en förändring till att bli social aktivist, har blivit ett ödmjukt, levande, modernt Gandhifenomen. Han har på egen hand ansvarat för mobiliseringen av miliontals indiers dröm om att påverka regeringen i rätt riktning.
Med ett ofantligt stöd ifrån allmänheten förespråkar han mycket tufft antikorruptionslagstiftning. Han krävde att den kommitté som utsågs att verka för att utarbeta den nya lagen skulle bestå av aktivister vid sidan av de traditionellt utsedda politikerna. För att uppnå detta mål inledda han personligen en ”dödsfasta”. Syftet var att i slutändan nå en antikorruptionslagstiftning som inte var tandlös och en speciell ombudsman för att utreda anklagelser om korruption.
Hazares dödsfasta blev en massrörelse som engagerade unga och studenter över hela landet som delade hans fasta för att visa sitt stöd. När Hazare efter 90 timmar bröt sin fasta med en klunk saft passade han på att tacka och hylla de som vakade med honom på torget ”Jabar Manta”, en plats så fylld av människor att den vid tillfället förde tankarna till Tahir’s Square i Egypten under revolterna där.
Sociala nätverk spelade en stor roll i att förena miljoner människor världen över i rörelsen genom twittrade och facebookande. Även indiska TV-kanalers dygnetruntbevakning av rörelsen hade stor verkan när det gäller utbredandet av fastan och det massiva stödet för Hazare hos ungdomar i Indien.
Till slut gjorde regeringen eftergifter och medgav hälften av platserna i kommittén till aktivister medan hälften behölls av politiker. Kommittén kommer inte ledas av en politiker utan av förespråkare för respektive grupp.
Kapil Sibal, en statlig minister som förhandlade för regeringens sida har uppgivit att en formell order nu ska utfärdas för att utforma kommittén enligt Hazares önskemål. Senast den 30 juni i år ska kommittén kunna presentera ett tydligt lagförslag inför parlamentet.
Manmeet Singh, New Dehli
