Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen presenterade nyligen en gemensam rapport, ”Bevarande av biologisk mångfald – instrument och omfattning”. Rapportens syfte är att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön, men endast en grupp av de skyddsinstrument som redovisas garanterar att skyddet blir långsiktigt och kvalitetsäkrat på ett tydligt avgränsat område. Vi reder ut begreppen.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen lade i dagarna fram en gemensam rapport, ”Bevarande av biologisk mångfald – instrument och omfattning”. Rapportens syfte är att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön. Myndigheterna har valt att presentera de olika instrumenten för att skydda skog i sex olika grupper. Endast en grupp innebär ett långsiktigt, kvalitetssäkrat skyddat med tydlig geografisk avgränsning.
– Redovisningen är allt annat än tydlig och det är lätt att läsaren blandar samman de olika redskapen för skydd av natur. Att strandskyddet räknas till långsiktigt bevarande genom generella beslut, när det inte stoppar skogsbruk och jordbruk och att dessutom tusentals dispenser ges varje år, är missvisande. Likaså är hanteringen av skogliga impediment otydlig, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.
Impediment är områden i skogen, till exempel myr- och hällmark, med lägre tillväxt.
Den produktiva skogen är det landekosystem där majoriteten av de rödlistade och hotade arterna i Sverige lever. I myndigheternas rapport redovisas en stor mängd instrument för naturskydd som egentligen inte har betydelse för den produktiva skogen.
Med anledning av detta benar nu Naturskyddsföreningen ut den delmängd av instrumenten i rapporten som rör skog, samt relevansen av dessa för bevarandet av skogens biologiska mångfald.
I rapporten (sid 65, tabell 2) framgår det tydligt endast 3,8 procent av den produktiva skogen har ett långsiktigt och kvalitetssäkrat skydd. Av den marken återfinns 1,7 procent nedan fjällskogarna. I t ex Götaland har endast 2,2 procent av den produktiva skogen ett sådant skydd.
– Långsiktigt skydd av större områden, med intakta livsmiljöer av tillräcklig storlek och kvalitet, har helt avgörande betydelse för bevarande av skogens biologiska mångfald. När knappt två procent av den produktiva skogsmarken nedan fjällskogen är skyddad står det klart att Miljömålsberedningen måste komma med offensiva förslag för att Sverige ska klara att skydda 17 procent av varje naturtyp, som krävs enligt överenskommelsen vid FN-konferensen om biologisk mångfald i Nagoya, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.
I myndigheternas rapport redovisas också skogsbrukets frivilliga avsättningar av produktiv skog som ett bevarandeinstrument. Men de frivilliga avsättningarna är just frivilliga och det finns inte något lagstadgat skydd för dessa områden. Rapporten visar dessutom att det finns stora brister i de frivilliga avsättningarnas relevans för långsiktigt bevarande av biologisk mångfald eftersom det till stor del saknas dokumentation om områdens kvaliteter, deras geografiska läge och inte minst avsättningarnas varaktighet. Dessa tre kriterier är avgörande för att de frivilliga avsättningarna ska kunna ingå i en diskussion om skyddad produktiv skog.
– Det är dags för skogsnäringen att kvalitetssäkra sitt frivilliga skydd, och redovisa detta öppet i form av långsiktiga åtaganden som kan granskas och följas över tiden. Den osäkerhet som nu råder vinner ingen på, varken skogens mångfald eller näringen. Jag hoppas att Skogsstyrelsen börjar ställa redovisningskrav på de stora skogsbolagen om de frivilliga avsättningarna fortsättningsvis ska ges ett värde vid planering av naturvårdsarbetet, säger Karin Åström, vice ordförande i Naturskyddsföreningen.
Myndigheterna har även lyft fram lågproduktiv skog, impediment, som ett slags bevarade områden. Skogsvårdslagens regler för impediment kan inte räknas som ett medel för bevarandet av skogens biologiska mångfald dels eftersom endast ca 2 procent av de rödlistade och hotade skogs- och trädlevande arterna är knutna till impedimenten, dels eftersom det endast ger ett begränsat skydd mot skogsbruk. Dessutom saknar impedimenten skydd mot övrig exploatering, som exempelvis vindkraft, gruvbrytning och annan fysisk exploatering.
– Om Sverige ska ha en chans att bevara skogens biologiska mångfald är det viktigt att man fokuserar på den produktiva skogen. Därför måste man tydliggöra vilka instrument som långsiktigt garanterar ytterligare skydd av denna. Tyvärr gör inte myndigheternas rapport detta, utan riskerar istället att leda till fortsatt förvirring kring hur vi ska nå våra nationella mål och internationella åtaganden, säger Malin Sahlin, sakkunnig i skogsfrågor Naturskyddsföreningen.
Källa: Naturskyddsföreningen
