Arbetare vid Rössinggruvan i Namibia och befolkningen i omgivningen riskerar att drabbas av svåra hälso- och miljöproblem på grund av uranbrytning. Det råder ovisshet kring hur nedläggningen av gruvan ska hanteras på lång sikt och det finns uppenbara brister i Vattenfalls kontrollsystem. Det visar en ny rapport som Swedwatch gjort i samverkan med Naturskyddsföreningen. Uran från gruvan importeras av Vattenfall och används som bränsle i svenska kärnkraftverk.
– Det är dags att lyfta upp de mörka delarna av kärnkraftens livskedja i ljuset, när nu regeringen öppnar för mer kärnkraft i Sverige under lång tid framåt. Vattenfall måste få tydliga direktiv att skärpa och utöka sin kontroll av verksamheten och ta större ansvar för att minimera hälso- och miljöriskerna vid uranbrytningen, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.
Uppgifter från arbetare vid Rössinggruvan i Namibia vittnar om dålig eller bristfällig information om hälso- och miljöproblemen vid uranbrytning. Vid intervjuer med lokalbefolkningen framkommer uppgifter om mångåriga luftvägsproblem, cancer och diffus ohälsa, enligt Swedwatchs rapport som bland annat baseras på studier på plats i Namibia. Undersökningar av andra organisationer har även tidigare rapporterat om samma problem.
World Nuclear Association, den internationella branschorganisationen för kärnkraftsindustrin, anser också att många uranproducerande länder saknar tillräcklig lagstiftning och hälsokontroll. Branschens förslag på etisk kod för uranhanterig bygger på frivillighet.
– Det skulle behövas en oberoende utredning av uppgifterna om ohälsa bland arbetare och lokalbefolkning. Det är särskilt viktigt i ett land där lagar och myndigheter är svaga. Namibia har inte ratificerat alla internationella konventioner som berör uranbrytningen, säger Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch. Vattenfall måste även förbättra sitt kontrollsystem av gruvan.
Rapporten visar dessutom att det finns tveksamheter i vilken koppling som finns mellan Rössinggruvan och de läkare och laboratorier som genomför hälsokontrollerna. Avfallet vid uranbrytning är volymmässigt väldigt stort och radioaktivt under mycket lång tid. Radioaktiva ämnen kan spridas via damm från avfallshögar och genom läckage till vatten, vilket kan drabba både arbetarna i gruvan och befolkningen i stora områden runt gruvan.
– Det måste finnas oberoende kontroller av arbetarnas hälsa och en mycket större öppenhet från företagen, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande. Vattenfall måste också tydliggöra hur nedläggningen av gruvan ska hanteras och finansieras för all framtid.
Gruvbrytningen omfattar idag 180 kvadratkilometer. Verksamheten skulle ha upphört de närmaste åren, men den ökade efterfrågan på uran har förlängt livstiden fram till 2023.
Källa: Naturskyddsföreningen
