Sedan 20 år tillbaka njuter Mr Sharma, av sin vardagliga 30-kilometers scooterfärd på typiskt ojämna indiska väglag på små smala gator från sin avlägsna by i Haryana till New Delhi. Han är ett mjölkbud som fraktar 2 stora fat på sidorna av sin scooter –den största kärleken i hans liv, efter hustrun räknat. Han representerar stolt bilden av de lågprofilsmåföretagare som sammantaget utgör den största kedja av självständiga entreprenörer i Indien med daglig ekonomisk omsättning som tillsammans varje dag överstiger den man återfinner hos förmögna indiska affärsjättar. Detta är det borgerliga Indien.
Det borgerliga Indien utgör idag inte någon betydande politisk kraft, eftersom den fortfarande är alltför självfokuserad. Men i det stora socioekonomiska scenariot betyder det en hel del. Betydelsen hänger bl.a. på dess benägenhet att ta ekonomiska risker. Här finns en enorm kapacitet som för att göra sig hörd politiskt behöver en enande kraft , som samlar gruppens idéer, planer och behandlar dem. Denna entreprenörsgruppgrupp vågar inte lita på hästkrafter i form av en Mercedes, tro mig, dessa våghalsar förlitar sig bara på sina egna äventyrliga rötter vilka snarare gestaltar sig i deras enträgna användning av sina scootrars hästkrafter istället.
Med en av de snabbast växande ekonomierna i världen, klockad på en genomsnittlig tillväxt på 8% per år är Indien är snabbt på väg att bli en stor och globalt viktig konsumentmarknad. Den indiska medelklassen beräknas uppgå till 300 miljoner människor, lika mycket som hela befolkningen i USA, med en blandning av inkomstgenererare och spenderare.
Ingenting fångar den komplexa verklighetsbilden av tillvaron i Indien bättre än denna hybridvarelse betecknad ”scooter” vilken erbjuder rörlighet och bekvämlighet.
Vi har här det typiskt indiska vägscenariot där tvåhjulingens ägare sittande på fordonet måste böta för vårdslös körning eller fortkörning utan att rubba balansen i de laster i form av varor han fraktar eller i sin egen familj som utgör hans passagerare –genomsnittligt tre personer radade runtomkring en familjefar med tydlig bukfetma iklädd khakifärgad arbetsuniform. En fru som sitter obekvämt längst bak på sätet, en unge inklämd mellan henne och maken och en annan stående upprätt framför föraren med grepp om scooterns handtag.
I likhet med den tyska Volkswagen Beetle och italienska efterkrigstidens klassiska Vespa, som producerades i avsikt att vara överkomliga, lättillgängliga och enkla att underhålla hjälpmedel för att komma till ett jobb, shoppa eller besöka en annan stad, har scootern en blivit ett verktyg som fört den indiska medelklassens drömmar inom räckhåll.
Den ursprungliga scootern hade ett reservdäck, ett värdefullt bidrag till en säker tillvaro på egensinnade indiska vägar. Den hade utrymme att klämma in en hel familj, en plats att bära grönsaker, ett handskfack att lagra livsmedel för familjens behov –inom vissa gränser. Den var också av betydelse att scootern avspeglade den indiska kulturens blygsamhetsdygd vad gäller exponering av kroppsdelar. Scootern har ju till skillnad mot motorcykeln som exponerar sitt vilddjursmaskineri, ett hölje av plast som skyler själva besten från åskådan.
Precis som vilken Bollywoodfilm som helst har även scootern sina affischnamn. En av scooters reklamansikten är den bildsköne skådespelaren John Abraham. Även skådespelaren Shah Rukh Khan gör indirekt reklam för fordonet t.ex. när han i en drömsekvens i en film ser sig själv körande längsmed trånga marknadsgator med sin drömtjej som passagerare på scootern.
Även om scooterns utseende förändras hela tiden balanserar Indien fortfarande stadigt på dess två hjul. Scooterns image moderniseras för att attrahera de unga. Fenomenet blir äldre men dör inte. Scootern representerar eran efter själständigheten där medelklassen satsade, kämpade och vann trots motstånd i form av regeringens kontrollinsatser, korruption och lättja. Framför scootern på grund av dess motorburna mobilitet –inte på grund av dess återhämtningsenergi.
Reporter: Manmeet Singh, New Dehli
